Etikett: Israel

Att inte sluta drömma…

Posted on by admin

En dröm om hur konflikt kan lösas…..

För många, många år sedan var jag med om en ickevåldsövning tillsammans med legendariska Margareta Ingelstam. Vi fick inspiration av Elise Boulding och hennes sätt att låta människor föreställa sig hur världen skulle se ut om tio år.

På den tiden, när jag var relativt ung, var tio år en väldigt lång tid. Nu med stigande ålder går allt så rasande fort att tio år inte tycks så långt längre.

Margareta Ingelstam lät oss drömma om vilken förändring i Israel/Palestinakonflikten som vi skulle kunna tänka oss om tio år. Det var säkert trettio år sedan….

Jag minns att jag skrev ett enda ord med stora bokstäver: PALRAEL

Bara så kunde jag drömma att det skulle kunna komma en förändring – tillsammans.

Nu när allting skjutes i sank i det heliga landet kommer denna dröm för mig igen.

PALRAEL. Kanske behöver jag i dag skriva det med bindestreck: PAL-RAEL.

I dag tror jag att drömmen om ett sådant PAL-RAEL förutsätter tre saker:

att judar, kristna och muslimer i det heliga landet bejakar sin gemensamma mänsklighet och sitt gemensamma beroende av varandra för livets väl;

att både palestinier och judar blir bejakade och omfamnade av världen i sitt lidande, nu och i historien; och det förutsätter ett omedelbart eld upphör och gisslans frigivande och mycket annat;

att det finns rum för ett judiskt nationellt självbestämmande och ett palestinskt nationellt självbestämmande inom ramen för en säkerhetsapparat och militärmakt som tjänar båda folken och som under en femtioårsperiod får stöd av militär från EU och Arabstaterna; säkerhetsarrangemangen ska garantera att alla kan röra sig fritt inom det heliga landet.

Kanske är det så att tvåstatsvisionen fortfarande är den enda shown in town – även om den inte verkar särskilt populär i nuvarande Israel – men det är dags att sätta sig ner med varandra och drömma lite mera. Åtminstone det är jag helt övertygad om. Så i stället för att överge tvåstatsvisionen ska vi liksom ge den en kappa av trygghet och säkerhet och ekonomiskt samarbete som vi kan kalla PAL-RAEL

Detta är troligen fullständigt orealistiskt. Det går inte nu. Men att sluta drömma vore ett alltför stort offer för destruktionens härjningar.

Anna Karin Hammar

#Israel #Palestina #gemensamsäkerhet

En predikan på Juldagen

Posted on by admin

En predikan på Juldagen 

Ett barns födelse och fred på jorden står i centrum denna dag. Ett barn som jag hoppas är ett efterlängtat barn  och en fred som är efterlängtad, som fred ofta är. Det är en vanlig och ändå är det en alldeles särskild födelse. Det är som om hela universum håller andan. Inte bara människor utan också himlens änglar är med, fåren, oxen, åsnan, ja halmen och hela naturen. Barnets födelse är en kosmisk händelse och den gäller hela skapelsen.

Kring det efterlängtade barnet och den efterlängtade freden utspelar sig ett drama med flera personer i rollerna. Låt oss stanna inför några av dem och höra vad de har att berätta om sina upplevelser.

Först Augustus, kejsare i det romerska imperiet.

  • Det är så svårt att få ihop pengar till alla de militära utgifterna och till den lyx ett palats kräver. Jag har faktiskt kommit på ett alldeles förträffligt sätt. Jag kommer att låta alla bidra med skatt och då måste vi ha koll på var alla håller hus. Också de underkuvade folken i mitt stora imperium måste bidra. Inte kan vi romare klara den bördan ensam. Nej folk måste inse vem det är som bestämmer. De måste alla bidra till att hålla soldater och vapen i skick. Eftersom jag är en strateg  tänker jag mig att vi ska kunna utveckla några effektiva vapen som håller alla lugna i det stora imperiet. Jag har hört att det är oro borta i de östra delarna. Där ska vi låta dem vara först med att bokföra sig så att vi kan beskatta dem utan att några smiter undan. Och de ska få smaka på våra soldaters kontroll.

Vi går till den andra personen i vårt juldrama. Det är Abu Ibrahim. Han är fåraherde vid Herdarnas äng, dvs i Beit Sahour  i Palestina. Abu Ibrahim berättar:

  • Det var en alldeles vanlig kväll. Vi hade samlat ihop fåren för natten och satt och åt en brödbit vid elden. Det hade varit en bra dag. Vi hade fått tillräckligt med mat med oss för att inte behöva känna hunger idag. Det gör vi annars många dagar. Det är ett hårt liv att vara herde. Vi sliter mycket och är ofta ensamma med rovdjuren, det är inte sällan kallt. Vi hade svept mantlarna om oss då plötsligt ett ännu större ljussken omslöt oss. Vi såg en ängel . Vi rös av rädsla, men ängeln sa, var inte rädda. Se jag kommer till er med en stor glädje. 
  • I dag skall ett barn födas som ska bli till glädje och befrielse för hela folket.
  • Förundrade satt vi kring elden och sa till varandra. Kan det verkligen vara så att någon har  sett vårt folks lidande? Och då kom det ännu flera änglar. Och de sjöng himmelskt om fred på jorden. Vi sa: Låt oss gå till Betlehem och se det som Herren har berättat för oss. Vi gav oss iväg, bävande men också med ett svagt spirande hopp i våra sinnen.

Den tredje personen i vårt juldrama är Maria själv. Vi möter henne efter födelsen i stallet. Förlossningen har gått bra. Släktingarna hade skaffat fram den bästa barnmorskan i Betlehem, även om alla gästrum var slut. Det hade varit en ovanligt lätt födsel för att vara en förstagångsföderska, sa barnmorskan. Men vad tänker Maria själv?

  • Det är som om en stor frid har kommit över mig. När jag ser hur lugnt barnet sover i krubban fylls jag av en oerhörd lycka. Josef har varit så stöttande. Oxen och åsnan hjälpte till på sina sätt, jag såg som om förundran växte i deras ögon när barnet gav ifrån sig sitt första ljud. Att ge liv är en helig handling. Det såg jag att de förstod.
  • Nu har precis några herdar varit här. De berättade om änglar och om ett löfte knutet till detta barn, om fred på jorden och befrielse för hela folket. Vad ska jag tro? De verkade helt seriösa och tagna av stundens allvar. Enkelt folk och väldigt rejäla. Kan himmelens änglar verkligen ha kommit med ett budskap också till dem? Var det månne ängeln Gabriel som kom till mig innan jag väntade barn? Vilket mysterium. Jag är förundrad över änglarnas budskap. Det är som om de kommer med hopp. Som vi har längtat efter mera frihet och värdighet! Som vi längtat!

Så kan man leva sig in i julens berättelser och jag hoppas att du också får rum med dina frågor och drömmar under den här julhelgen.

Men Julevangeliet är inte bara fiktion, och Betlehem är inte bara en plats för våra drömmar. Betlehem i dag är en stad som inte firar jul som vanligt. Ingen julgran och inga girlanger, ingen scoutkår som paraderar och spelar säckpipa som brukligt. Betlehem är i sorg och i chock. Omgiven av den illegala apartheidmuren på tre sidor är den ändå en plats av relativ frihet. För bomberna regnar inte över dem. Men det gör de i Gaza. Lydkonungen Herodes motsvarar våra dagars Nethanyahu, säger Mitri Raheb, präst och rektor för en konstakademi i Betlehem. Herodes beordrade mordet på barnen i Betlehem. Nethanyahu beordrar mordet på barnen i Gaza. Men vem är då Hamas i evangeliets berättelser? Det är seloterna, säger Mitri Raheb, seloterna var en motståndsrörelse mot det romerska imperiet som förordade motstånd  med vapenmakt. Jesus tog avstånd från dem. Jesus stod för ickevåldets makt. Den som tager till svärd kan lätt med svärd förgås.

Kan vi våga tro på den fred som änglarna sjunger om och som barnet i krubban förkroppsligar?

Kan vi våga tro på en annan fred än pax romana och pax amerikana?

Medan kejsare Biden och kejsar Putin får alltmera blod på sina händer kämpar den kristna kyrkan i hela världen där det finns människor som lider med sina frågor. Finns det ett alternativ till vapnens tyranni? Och hur kan vi få stopp på krigen och låta vapnen tysta? Hur kan människor bli respekterade i sin rätt och värdighet?

Prästen Munther Isaac, kyrkoherde i Betlehem, byggde denna krubba i sin kyrka och kallade den Christ in the Rubble, Kristus i spillrorna av människors bombade hus och med begravda barn och vuxna i rasmassorna.

Var finns Gud? Gud finns i rasmassorna tillsammans med alla plågade, mördade. Gud finns där skapelsen lider och ropar.

Gud finns där för att vi ska höra det ropet! Och förstå att det kallar på oss. Hela skapelsen som lider och ropar sträcker sig efter Guds folks upprorsarmé med ickevåldets makt, kyrkan som Guds frälsningsarmé. Som ber, hoppas och förlitar sig på Guds makt och inte kejsares!

Gäller det oss? Det är bara du och jag som kan svara på den frågan. Guds solidaritet är det inget tvivel om i kyrkans julberättelser. Men hur är det med vår?

Amen.

Är det Apartheid?

Posted on by admin


  • Du käraste gamla olivträd, vad säger du om apartheid anklagelserna som duggar tätt över Israel? Du vet ju att jag och flera andra har motionerat i Svenska kyrkans kyrkomöte om att låta granska det som sker utifrån folkrätten.
  • Än så länge har jag fått stå fredad, här på lite skyddad plats i det heliga landet. Jag oroar mig förstås, men jag föreslår att du vänder dig till Kristus själv, som föddes och växte upp som palestinsk jude på denna mark, och som har insikter som inte jag har. Det enda jag vet är att vi som träd behöver mycket vatten och att våra rötter kan gå djupt. Var aldrig rädd att gå på djupet, det är mitt råd, och glöm inte att tala med Kristus, trädens och människornas ursprung och framtid.
  • Tack, kära olivträd, du är klok och det är klart att jag ska vända mig till Jesus Kristus, hen som stigit ned till jordens hjärta.
  • Kristus, du som känner oss alla inifrån och ut och utifrån och in, vad är ditt råd till mig som bekymrar mig för utvecklingen i världen och inte minst i Israel/Palestina.
  • Det är bra att du engagerar dig, Anna Karin, världens framtid behöver många händer som arbetar för rättvisa och fred, och tungor som tar till orda för att få fram sanningen. Glöm dock aldrig att det finns en stillhet i stormens öga, en rastplats under kampen för rättfärdighet, där vi alla är tillsammans i det gudomliga mysteriet. Vi är sammantvinnande med otaliga band av samhörighet, människor och träd, jordens lungor. Bara när vi har kontakt med hur vi alla hör samman, kan vi också kritisera åtskillnaden, apartheid.
  • Det är så sorgligt, Kristus, när du föddes som människa i Palestina, då var folket förenat under trycket från den romerska ockupationen. Nu är folket splittrat, i bland annat judar och palestinier, som genom historiens händelser har blivit mera av varandras stötesten än välsignelse. Hur mycket är du egentligen delaktig av den historia som ristats in i människornas sinnen?
  • Jag är närvarande, Anna Karin, i det som sker med människor under historiens gång, men jag är ofta lika maktlös som den maktlösaste av människor. I Auschwitz gaskamrar var det outhärdligt, och jag lovprisar de judiska fångar som skötte ugnarna att de ofta gav dem som dog ett slut med de judiska bönerna som det sista som uttalades över utlämnade kroppar. En värdighet mitt i den brutalaste förnedring.
  • Ja, Kristus, det är gott att du var närvarande om än maktlös i Förintelsen. Ur ett mänskligt perspektiv är det inte underligt att nationalismen växte sig stark hos många och världens länder tummade både på sanningen och på rättvisan när staten Israel bildades. Men vad säger Du Kristus om de anklagelser om fördrivning och nu apartheid som kommer från det palestinska folket och dem som är i solidaritet, som israeliska MR-organisationer med flera. Är det rimliga anklagelser mot en regering som har bakgrund och rottrådar i kanske världens största mänskliga katastrof?
  • Anna Karin, alla människor hör samman. Nationalismerna är bara ett stadium i världens utveckling och just nu ser vi dess avigsidor då världen är splittrad inför vad som behöver göras inför klimatkrisen och det planetära nödläget. Nationalismen är otillräcklig och osann då alla människor, djur och växter på djupet hör samman. Men just nu förmår mänskligheten inte bättre. Jag tror att när det gäller Israel och Palestina du ska lyssna noga till folkrättsjuristerna och till organisationerna som arbetar för mänskliga rättigheter. De strävar alla efter att behandla alla med samma värde och värdighet som utgångspunkt. Var aldrig rädd för sanningen, om än det svider. Du vet ju att min erfarenhet är att sanningen gör era fria. Men sluta inte att gräva förrän du når källorna på djupet. Så att du når dit, inte enbart där sanningen om splittringen når fram utan också sanningen om samhörigheten.
  • Tack käraste Kristus, för djupet och källan, för hoppet som letar sig in i mitt bröst att judar och palestinier  i Israel och Palestina en dag ska se varandra i ögonen med omsorg om smärtan i den andras ögon. På vägen dit ska vi inte rädas sanningen och aldrig glömma att vi på djupet hör samman, hela din brokiga mänsklighet och vildvuxna skapelse, med dig och själva den flod av barmhärtighet och rättvisa som rinner genom våra liv och världens liv. 
  • Tack, Anna Karin, för uppriktigheten. Lycka till i kyrkomötet med att söka sanningen som gör oss alla fria.

Anna Karin Hammar i dialog med ett olivträd och Jesus Kristus

Funderingar

Posted on by admin


Det första som jag oroar mig för är ekonomin. Inte så mycket pensionen som vår gemensamma ekonomi på jorden. Ekonomi betyder ju att bry sig om goda regler för hushållning, att vårda vårt gemensamma hem. Det är uppenbart för alltfler att den tillväxt- och marknadsekonomi som styr för närvarande inte är ekologiskt eller socialt hållbar. Det finns också många som försöker att visa vägen för en sundare ekonomi. Peter Söderbaum skrev tidigt en bok om miljöekonomi. Just i veckan började jag att läsa en spännande bok för dem som vill tänka ekonomiskt i det tjugoförsta århundradet. En bok av ekonomen mm i Oxford, Kate Raworth, som har lanserat begreppet doughnut economics (en amerikansk donut med hål i mitten). Den inre cirkeln symboliserar de sociala gränserna för människors välbefinnande. Den yttre cirkeln symboliserar de planetära gränserna. Inga får överskridas av ekonomin om den ska kunna hjälpa oss att rädda jorden för nuvarande och kommande generationer. Låter självklart och enkelt. Men hur kommer vi dit? Verkar inte finnas så mycket plats i Januariavtalet (JA) för sådana tankar, men varför skulle det vara omöjligt att de fyra partierna som ingått JA också säger ja till att förutsättningslöst sätta sig på skolbänken för vår skull?

Det andra jag oroar mig för är den politiska debatten om Palestinakonflikten. Ja, så heter konflikten, i det område som i dag är Israel och Palestina, på folkrättsspråk. Det är tydligt att det pågår en politisk kampanj för att svärta ned BDS-rörelsen, för att motsätta sig ickevåldshandlingar mot den stat som håller ett helt folk fånget och undertryckt. Det kommer inte att lyckas i längden, men kortsiktigt går det att vinna retoriska segrar. Med Adaktusson i riksdagen drivs denna linje in absurdum, men Adaktusson är inte ensam. Liberalernas utspel om att flytta Sveriges ambassad i Tel Aviv är visserligen ett spel för gallerierna, men det är utmärkande för det retoriska klimatet.

Jag menar att vi som motsätter oss ockupation, blockad och apartheid måste finna trovärdiga sätt att stå upp för detta. Vi behöver blåhålla på folkrätten också i tider av mycket autokratiska styren.

Det tredje som jag oroar mig för är antisemitismen i Sverige och Europa. Det är ofattbart att den kan vara på tillväxt igen, men alla vederhäftiga källor tyder på detta. Svenska kyrkan och Katolska kyrkan i Sverige tar nu sitt ansvar med en konferens om antijudisk kyrkokonst. Hur ska kyrkorna hantera ett sådant arv? Det är ju uppenbart att det antijudiska många gånger gjort det lättare för det antisemitiska att slå rot. Det är därför glädjande att konferensen samarrangeras också med Judiska Centralrådet och Samarbetsrådet för judar och kristna. Strategierna måste växa fram tillsammans med de direkt berörda av antisemitismens fasor.

Så gläder jag mig åt att Greta Thunberg har slitit ut sitt första plakat Skolstrejk för klimatet. Må det andra plakatet bäras med samma självklara, rättframma förmåga att kommunicera allvar.

Att ta människor på allvar är en bra början att kommunicera svåra saker.

En ny god vecka önskas er alla!

Anna Karin Hammar

Att plantera ett olivträd

Posted on by admin

I dag har jag bidragit till att plantera några olivträd i Palestina.

Det är för mig en hoppets handling och jag gör den på kvällen till flyttandet av USA:s ambassad från det folkrättsligt korrekta Tel Aviv till det lagvidriga Jerusalem. Dagen före Sjuttio år av Nakba, katastrofen.

Vad finns det annars för tecken på hopp för en rättvis fred för Palestina och Israel?

Just nu har den kulturella bojkotten av Israel en tillbakagång med Netta som vinnare av Eurovisionsschlagern. Inte blir det bättre av att Netta troligen tjänstgjorde i den israeliska armén under Gazakriget 2014 och detta krig medför att Israel  riskerar att komma inför internationella brottmålsdomstolen, ICC. Nettas första yttrande efter segern var att säga : Celebrate diversity. Det är ett yttrande som inte harmonierar med bomber mot Gazas barn.

Israel må vinna hur många schlagertävlingar som helst och åtnjuta Trumpskt stöd, men hur än landet vänder sig blir det inte kvitt den skugga som följer med rättfärdighetens sol. Skuggan är ett tecken på hopp. Ett hopp om att Israel en dag tar ansvar för sin skuld till palestinierna. Skuld och ansvar är två sidor av samma mynt. Det är bara en tunn hinna som skiljer dem åt. Häri ligger ett hopp som vi kan högtidlighålla idag.

Ett annat tecken på hopp är att Palestinas egen Steve Biko, teologen och prästen och rektorn Mitri Raheb har gett sig in i den palestinska politiken. Jag vet få som så starkt och självklart bejakar sin palestinska identitet och historia som Mitri Raheb. När han nu inträder i den palestinska politiken, bland annat Palestinian National Council, sås ett frö av hopp. Med sådana politiker kan Palestinas framtid bli annorlunda.

Ett tredje hopp är den unga generation av palestinska kvinnor som nu tar vid i bejakandet av kvinnors rättigheter och feministiska strategier. Lucy Talgieh med flera hör till denna generation som inte kommer att låta sig tystas. Mitri Rahebs egen dotter Tala ägnar sig nu åt palestinsk feministisk teologi. Det finns hopp för Palestinas kvinnor och HBTQ-personer. En ny generation tar till orda.

Ett ytterligare tecken på hopp är att allt fler folkrättsjurister menar att Israel inte bara ockuperar östra Jerusalem och Västbanken, utövar folkrättsvidrig blockad mot Gazas befolkning, utan också begår brott mot mänskligheten i form av apartheid. Det innebär att alla länder i kraft av sedvanerätt har en skyldighet att försöka stoppa detta brott mot mänskligheten. Detta är på sikt en game-changer.

Det finns många tecken på hopp för den som försöker se vad som sker nära marken. Där kan nya olivträd växa fram och med dem den uthållighet som det palestinska folket visar. Nya generationer bär drömmen om en rättvis fred och rätten att återvända vidare. Israels skugga kan inte suddas bort med PR-satsningar.

Det allra bästa politiska alternativet för framtiden har jag funnit i Parallell States Project. Ett land med två stater, där både den judiska och den palestinska  identiteten och säkerheten tryggas. Samtidigt har alla rätt att röra sig överallt mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det är ett politiskt scenario som har framtiden för sig.

Anna Karin Hammar

 

Uppdatering den 14 maj kl 15.20

Nu har mer än 40 palestinier i Gaza gett sina liv – mördats obeväpnade av Israel – i gestaltandet av sina mänskliga rättigheter och folkrätten. En massaker på unga människor som håller fast vid sitt människovärde och rätten att leva som fria människor.

I Jerusalem pågår invigningen av USA:s ambassad i strid med folkrättens corpus separatum. Trump motiverar med bibel och religiösa skäl. Jag är glad att jag tillhör Svenska kyrkan som tydligt sagt att konflikten om land i Israel och Palestina inte ska avgöras med biblisk eller religiös rätt, inte med historisk rätt, utan med folkrätt.

Det är svåra tider.

Jag planterar några olivträd till.

 

Anna Karin Hammar

 

Uppdatering 15 maj kl 22.40

I dag har dödssiffran stigit till 60 personer, mest ungdomar. Magnus Manhammar, riksdagsledamot för socialdemokraterna, har uppmanat till diplomatiska och ekonomiska sanktioner mot Israel. Så sker i många länder. Det är min övertygelse att det är som under apartheidtiden i Sydafrika. Engagemanget för att göra det lönsamt för Israel att avstå från ockupation, blockad och apartheid byggs upp steg för steg. PR-jippon biter inte på verkligheten.

Anna Karin Hammar

 

 

 

 

 

 

 

Att stänga en kyrka

Posted on by admin

I söndags, dvs två dagar sedan, gjorde kyrkoledarna i Jerusalem ett oväntat drag. De lät stänga Uppståndelsekyrkan, den heliga gravens kyrka. Vid en presskonferens utanför Uppståndelsekyrkan förklarade de anledningen: Israels försvårande av den kristna gemenskapens närvaro i Jerusalem och det heliga landet. Den mer omedelbara anledningen var ett krav på skattepliktighet från Jerusalems stad och ett utskottsförslag i Knesset att staten Israel skulle kunna expropriera mark som kyrkorna sålt vidare. Hårda ord användes.

I dag tisdag har ickevåldshandlingen tagit skruv. Skattekravet inhiberas och lagstiftning skjuts på framtiden samtidigt som en kommitté tillsätts i samarbete mellan staten Israel och Jerusalems stad för att förhandla med kyrkorna.

Vad handlar det om på djupet?

Detta är min bedömning: Folkrätten reglerar alla palestiniers liv. Det gäller även kyrkorna. Palestinierna liksom kyrkorna bland dem upplever att deras rättigheter trampas på mer och mer för varje år som går. Israel är på ett sluttande plan vad gäller att respektera folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Häri ingår vad som kallas Status Quo, de överenskommelser från den osmanska tiden som garanterar kyrkorna skattefrihet och som reglerar omsorgen om de heliga platserna och de troende grupperna. Kyrkorna har nu temporärt genom sin ickevåldsaktion lyckats stoppa rullningen utmed det sluttande planet.

Det är min övertygelse att om världens kristna också samlades kring ickevåldshandlingar som gäller hela ockupationsmakten Israel, så skulle det inte bara bli stopp på byggandet av bosättningar utan också rejäla förhandlingar. Vad skulle de handla om? Varför inte om folkrättens bejakande av allas mänskliga rättigheter, om  palestiniers och israelers rätt till stat och medborgarskap, om nationellt självbestämmande. Kyrkans stängning fick Israel ut på trappan på två dagar. En samfälld ickevåldsaktion från världens kyrkor skulle få motsvarande effekt. Den solidaritet de kristna palestinierna ber om är densamma som hela det palestinska folket ber om.  Ekonomiska påtryckningar, demokratiska ickevåldshandlingar. Som att stänga en kyrka. Som att stänga ett inkomstflöde. Ibland har kyrkor mera makt än de tror sig om.

Anna Karin Hammar

Varför behövs vi för Israel och Palestina?

Posted on by admin

Här en text från Palestinavänner i Uppsala som jag tycker du ska ägna några minuter åt att läsa:

 

Varför behövs ditt engagemang för Israel och Palestina?

Palestinierna håller på att förlora hela sitt land. Israel beslagtar mer och mer mark, omöjliggör handel och förhindrar sjukvård, hugger ned framtidens olivträd, och till och med sätter barn i fängelse. Hela Gaza är sedan tio år under blockad i vad som är världens största utomhusfängelse och en humanitär katastrof. Den palestinska befolkningen lider svårt av vattenstöld alltmedan israeliska extremister med statens stöd tar alltmera mark och byggnader från palestinierna, även i östra Jerusalem. Det pågår en långsam fördrivning av palestinska muslimer och kristna som har svårt att leva ett drägligt liv med framtid för sina barn.

Israel kan inte självmant förändras inifrån. Det menar palestinier som upplevt sjuttio år av fördrivning och femtio år av ockupation. Det menar israeliska fredsvänner och intellektuella och det finns skäl att lita på dem. Därför behövs våra påtryckningar utifrån. För att ge palestinierna hopp om förändring. För att ge de israeler som trots allt kämpar för förändring mod att våga höja sina röster.

Hur kan du vara med att förändra?

De palestinska folkrörelserna och israeliska fredsvänner som kämpar för en rättvis fred för Palestina och Israel ber oss att påverka med fredliga medel. De ber oss att påverka genom BDS — Bojkott, Desinvestering, Sanktioner. De palestinska kristna stöder BDS. Jewish Voice for Peace i USA stöder BDS. Hela den sydafrikanska regeringen stöder BDS.

Ickevåld är ett fredligt sätt att påverka. Det är inspirerat av Mahatma Gandhi och Martin Luther King, Rosa Parks och Olof Palme. Det kan bli vårt gemensamma sätt att påverka.

 

Vad konkret kan du göra?

Du kan påverka genom vad du väljer att lägga i din matkasse. Köp inte israeliska varor som inte är garanterat fria från delaktighet i ockupationen. Håll utkik efter citrusfrukter, avokado och Hälsans kök.

Du kan påverka genom att skriva till Volvo  (swedencr@volvocars.com och press@volvo.com) och be dem upphöra att handla med israeliska företag på de ockuperade palestinska områdena. Idag transporterar Volvos bussar bosättare på ockuperad mark.

Du kan skriva till t.ex. SEB, Swedbank och Nordea, välj gärna den bank du är kund i, och be dem att inte ha handel med israeliska banker. De israeliska bankerna är djupt involverade i att bygga upp illegala israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark.

Du kan skriva till regeringen (utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se) Continue reading ”Varför behövs vi för Israel och Palestina?” →

The larger picture – Palestine/Israel

Posted on by admin

Many people in Sweden are now wondering what takes place in Jerusalem. Those serious about the situation try to see the larger picture.

Tonight Gush Shalom is calling for a demonstration in Tel Aviv.

”This evening, Sat. July 22, at 20:30 – an emergency demonstration in Paris Square, Jerusalem – voicing our protest at a government which is set on setting Jerusalem ablaze.

The government must not be allowed to set Jerusalem on fire!

We will not let them drag us all into another war!

Roads are blocked roads, whole neighborhoods placed under curfew, and enormous police forces are seen all over the city – and yet there is no security in Jerusalem. Because that is not the way to get security. That’s how you start a conflagration. That’s how things get worse.

We are already all too familiar with this process. Once again the government chooses for the path of violence. Once again, it will be us who will pay the price. And because of that – we must stop them!

Instead of choosing another round of violence, we must struggle for an end to the occupation and for Israeli-Palestinian peace. East Jerusalem will be the capital of the Palestinian state, and free access will be guaranteed to the holy sites of all religions.. Only thus can we end violence and fear.

Tonight, Saturday night, July 22, at 20:30, we will stand together in Jerusalem’s Paris Square in, near the Prime Minister’s residence. We will demonstrate together against the government’s attempt to drag us all into another round of escalation. Join us!”

 

Those of us far away can join in prayers and action that occupation will end, subjugation will end, apartheid will end.

Religions are part of the solution of problems in peoples lives and when Israel respects the centuries old ”status quo of Holy places” there will be more space to deal with the real problem: ethnic cleansing, apartheid, occupation and denial of human rights.

 

Join tonight in prayers for the Peace of Jerusalem and the Holy Land. Join on Monday in actions of nonviolence: Boycott, Divestment and Sanctions. The tree of Peace has Justice as its root.

 

Anna Karin Hammar

 

 

Kairos Palestina i Almedalen

Posted on by admin

Inte mindre än tre seminarier i Almedalen handlar om Palestina och har Kairos Palestine – Sweden som medarrangör.

 

Nonviolence and International Law – Tools for a Just Peace in the Conflict on Palestine

Arrangör:
Socialdemokrater för tro och solidaritet, Kairos Palestine – Sweden

Tisdag 4/7 2017 14:30-15:20
Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43
Efter 50 år av ockupation lever hoppet om en rättvis fred mellan Israel och Palestina. Ickevåld som strategi har väckt förhoppningar om förändring tillsammans med försvaret av folkrätten. Den globala BDS-rörelsen (Boycott, Divestment and Sanctions) är starkt ifrågasatt, men vilka alternativ finns?
Medverkande:
* Pierre Schori, Olof Palme Memorial Fund, moderator
* Nidal Abu Zuluf, Kairos Palestine
* Gideon Levy, The Israeli journal Haaretz
* Annika Söder, State Secretary, The Swedish Ministry for Foreign Affairs
* Anna Karin Hammar, Kairos Palestine – Sweden

 


Gaza i våra hjärtan – om blockad, moralpoliser och femtio års ockupation av Palestina

Arrangör:
Socialdemokrater för tro och solidaritet, Kairos Palestine – Sweden

Onsdag 5/7 2017 11:00 – 11:50
Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43
Hur ser vardagslivet ut i vad som har kallats världens största utomhusfängelse? Föreligger krigsbrott? Vad innebär den israeliska blockaden? Vad innebär det för demokratin att Hamas styr? Vad innebär det för kvinnorna? Vilka strategier finns för förändring?
Utökad beskrivning av samhällsfrågan
Blockaden av Gaza är ett brott mot folkrätten och innebär ett svårt lidande för Gazas befolkning. De krig som urskiljningslöst drabbat civilbefolkningen närmar sig internationella rättsfora. Panelen utforskar vad krigen och blockaden innebär för vardagslivet och lägger särskild vikt vid kvinnors erfarenheter.
Medverkande:
* Bitte Hammargren, Utrikespolitiska Institutet
* Lena Lönnqvist, Socialdemokrater för tro och solidaritet
* Catrin Ormestad, Journalist och författare
* Anna Karin Hammar, Kairos Palestine – Sweden, moderator

 


To plant an olive tree also when oppression is harsh

Arrangör:
Visby domkyrkoförsamling, Kairos Palestina nätverket i Sverige
Onsdag 5/7 2017 18:00-18:45

S:ta Maria domkyrka, Västra Kyrkogatan 2

The seminar brings together a divers group of people who reflect on what makes the experience of hope possible. We will reflect on how change and a just peace is possible for Israel and Palestine.

2017 marks for the Palestinians  50 years of occupation, 70 years of expulsion and 100 years of colonialism as expressed in the Balfour declaration.

Vad kan inge hopp och förändring i konflikten? I år är det 50 år av ockupation, 70 år av fördrivning, och 100 år av brittisk kolonialism uttryckt i Balfourdeklarationen. En viktig fråga är vad som ger människor hopp om förändring i konflikten. Seminariet hålls på engelska.
Medverkande:
* Nidal Abu Zuluf, Ledare, Kairos Palestine, YMCA/YWCA, Joint Advocacy Initiative
* Benjamin Gerber, Församlingspedagog, Judiska församlingen i Göteborg
* Gideon Levy, Journalist och Olof Palme pristagare, Haaretz
* Catrin Ormestad, Författare och journalist
* Anna Karin Hammar, Präst, samtalsledare, Svenska kyrkan

 

Vill du plantera ett olivträd i Palestina?

Swisha då 250 kronor eller valfritt bidrag till ekumeniska koordinatorn för Kairos Palestina – Sverige (Anna Karin Hammar)

070 3484 161

skriv olivträd i meddelandet

 

God Almedalsvecka!

I alla seminarier som Svenska kyrkan anordnar kommer det att finnas en tom stol. In all seminars organized by Church of Sweden there will be an empty chair.

The explanation is the following:
”This year during Almedalen Week The Church of Sweden opens all seminars by acknowledging all of those, in Sweden and elsewhere, who are subjected to violence, threats and harassment because of their ethnic affiliation, sexual orientation or identity, religion or belief. We also recognize those who are subjected to threats and harassment when advocating for these groups and acting for change.

To shed a light on this circumstance and the fact that many are absent during Almedalen Week this year, this empty chair will symbolize the importance that we all can, in ever which way, contribute to upholding the human value and the integrity of the creation as well as give hope to humankind.”

 

Anna Karin Hammar