Vi hade samtal på jobbet i dag om Kyrkornas världsråds missionsdokument, Tillsammans för livet.

Plötsligt blev allt så tydligt, att medan kyrkans folk och många andra ideella och anställda lämnar vad de har för händer, för att bistå i mottagandet av flyktingar, så finns det något som kan kallas för Andens ordning. Vi har inte kontroll, men jobbar på med medmänsklighet som ledstjärna och inre kompass. I alltsammans blåser den Ande som blåser vart den vill och alltid skapar liv, gemenskap, hopp, medmänsklighet.

Visst blir vi störda i våra bekvämlighetszoner. Det är bra. Ofta har vi byggt för trånga gränser kring vår vision för medmänsklighet. Anden skapar nytt. Fyller den glesbygd som längtar efter liv med nya människor och familjer. Lockar fram det bästa hos oss. Och tröstar oss när vi är trötta och inte förstår hur vi ska kunna ta nästa steg.

Många som är vana vid ordning och reda, långa handläggningstider och långsamma processer får stora utmaningar. Låt oss vara vid gott mod. Det finns en Andens ekonomi som vi kan varsamt upptäcka som en möjlighet till förtröstan att det som sås i kärlek förvandlar kaos till kosmos.