Det är en härlig bönekedja runt jorden första fredagen i mars varje år. Det är sedan 1800-talet en kvinnornas internationella böndag, som efterhand vuxit till att omfatta de flesta länder i världen. Namnet har också förändrats. Numera heter det Världsböndagen, men fortfarande är kvinnor i ledningen.

I år hade kvinnor i Filippinerna gjort gudstjänstordningen. Det är alltid lätt att stämma in i bönerna denna dag. Det handlar om verkliga behov. Den kristna församlingens urgamla crowdfunding, kollekten, går denna dag till stipendier för kvinnors utbildning världen över. Mycket meningsfullt.

På söndag är det Första söndagen i fastan. Då fortsätter den ekumeniska samvaron i Västerortkyrkan i Vällingby där Carin Danielsson leder gudstjänsten, Anna Skagersten musicerar och jag predikar.

I dag var det härligt att se sr Dorothea i predikstolen i den katolska kyrkan i Uppsala. Kvinnornas internationella böndag har ett särskilt rum i mitt hjärta eftersom jag är uppvuxen i en kyrklig familj där far som var präst alltid var den som tog hand om predikstolen. På kvinnornas böndag var det mor som intog predikstolen tillsammans med systrar från olika samfund. Det kan tyckas oväsentligt, men nog kan sådana rollbyten om än för en dag ge impulser till fortsatt emancipation. Min mor dog innan Antje Jackelén blev vald till ärkebiskop i Svenska kyrkan. Jag tror att hon gläder sig åt utvecklingen, särskilt i dag på Världsböndagen.

Anna Karin Hammar