Det är höst både i årstid och politik. Mörkret sänker sig tidigt och innesluter oss i ett ogenomskinligt töcken.

Den turkiska invasionen i Syrien hotar att döda och fördriva både kurder och andra minoriteter som sökt skydd hos dem, som till exempel yazidierna, som själva varit utsatta för folkmord.

Jag protesterar med den röst jag har mot den starkes rätt som alltmer kommit att ersätta folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Det är en fruktansvärt patriarkal maktordning som hotar världen på ett grundläggande plan och som gör oss oförmögna att med full kraft ta oss an de gemensamma hoten mot Skapelsen.

Denna maktordning drabbar nu kurderna, men också de lidande människorna i Jemen, de alltmer tillbakaträngda palestinierna och de i Europa hotade judarna.

I dag har vi också fått veta att Sara Danius har gått ur tiden. Hon visade i en svår tid vad som var snille och smak och med henne protesterade mängder av kvinnor och män mot patriarkatets lynniga övergrepp.

Må vi alla, med eller utan knytblus, protestera mot övergreppen och hålla fast vid folkrätt och mänskliga rättigheter som den enda maktordningen med legitimitet.

Det är med förbön för riksdag och regering, EU och FNs säkerhetsråd som jag hoppas att morgondagen ska se annorlunda ut.

Anna Karin Hammar