Hur sker mirakel?

Brödundret i Uppståndelsekyrkan i Anafora, Egypten
Brödundret i Uppståndelsekyrkan i Anafora, Egypten

Bibeln och inte minst Nya testamentet berättar om många oväntade under och mirakel. Så här inför ett nytt år – 2017 – ett år med dåliga odds – kan det behövas en liten påminnelse om hur under kan ske. En behöver göra som när en tittar på en trollkonstnär : iaktta väldigt noggrant de snabba rörelserna och tricksen. För det finns tricks i undren i Bibeln också. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av de tricks jag upptäckt i berättelsen om mitt favoritunder, brödundret, då tusentals människor fick mat som saknade mat.

1. Behoven identifierades

Första åtgärden är att lära känna de basala behoven. En av lärjungarna får sig påpekat att folket inte har något att äta. Det är en förutsättning för under att en vågar erkänna de basala behoven även om en inte har lösningen till utmaningen.

2. Behoven kommunicerades

Det är också en förutsättning att en vågar tala om sina och andras behov utan att skämmas för dem och utan att skämmas för att det just nu inte finns någon känd åtgärd som kan vidtas.

3. Det finns människor som vill bidra

När väl situationen blir känd finns det människor som vill bidra. De kommer ofta från ett oväntat håll, de som bidrar. I bibelberättelsen är det ett barn, en liten pojke, som vill bidra med sin matsäck för att mätta de hungriga. Fem kornbröd och två fiskar till tusentals personer…

4. Inget bidrag är för litet

Hur lätt vore det inte att berättelsen hade slutat här, med att någon förnuftig varelse sagt att det där är ju alldeles för lite. I stället blev det väl mottaget och början till något stort. Jesus välsignar brödet och fiskarna, barnets gåva.

5. Det största undret är hjärtats under

Nu går det lite snabbt i berättelsen, som när en inte riktigt hängde med i vad trollkonstnären gjorde, trots att en tittade så noga och försökte följa med ögonen precis. Hemligheten som gömmer sig i brödundret syns inte med ögonen. Det är något som sker i människors hjärtan när vi upptäcker att Någon tar emot oss som vi är och med de gåvor vi har.

6. Det handlar om god organisation

När väl hjärtat har förvandlats, mjuknat och fått en människa att dela med sig till någon som tar emot och välsignar, då handlar det sen om god organisation. Ingenting lämnas åt slumpen. Don’t agonize – Organize! sa Joe Hill från Gävle i det stora landet i väster. Lärjungarna organiserar det hela och samlar upp allt som blivit över efter matrasten. I det stora landet i väster slängs upp till 50 procent av all mat. I det lilla landet i norr upp mot 25 procent….

 

7. Omvända roller

Den som tycker att det är enfaldigt att tro på mirakel och under (och det gör nog de flesta av oss då och då) har något att lära av ett barn som delar med sig av sin matsäck och av vad som hände sen…

Läs gärna om brödundret i Bibeln, i Johannes evangelium, kapitel 6.

Gott Nytt 2017 önskar

Anna Karin Hammar

 

 

 

 

 

 

Fyrtio år som präst

I dag på Andra söndagen i advent har jag firat mitt 40-årsjubileum som präst. Det var biskop Olle Nivenius som prästvigde mig i Lunds domkyrka denna söndag år 1975. Så mycket som har förändrats under dessa år. Tre glädjeämnen är det självklara bejakandet av både kvinnor och män som präster, bejakandet av både samkönad och särkönad kärlek, och den gudstjänstglädje som många församlingar i Svenska kyrkan i dag uttrycker. För fyrtio år sedan fanns det öar av hopp, och Lunds stift var till stor del en sådan ö, och länge var det bara tre biskopar som var trofasta i sin respekt för kvinnor som präster på ett mera genomtänkt sätt. I dag leds biskopsmötet av Antje Jackelén som ärkebiskop, något vi knappast ens drömde om för fyrtio år sedan.

Just nu pågår klimatförhandlingarna i Paris om förutsättningarna för att hålla tvågradersgränsen för jordens uppvärmning jämfört med tiden före industrialiseringen. I Gräsö kyrka, där jag predikade idag, stannade vi vid Jesu tre tecken på hopp i dagens evangelium (Matteus 13), nämligen senapskornet, himlens fåglar och surdegen/jästen. En annan gång ska jag berätta mer om dem. Men vi lyfte också fram ett fjärde hopp: grodan. Den groda som varit rödlistad i Sverige har genom naturvårdsbevarande åtgärder kommit tillbaka. Grodan är ett hoppets tecken på att den biologiska mångfalden kan räddas om rätt insatser görs. För jordens överlevnad är det en nödvändighet med den biologiska mångfalden.

Vi skrev också brev i kyrkan till regeringen och till några av oppositionsledarna för att be dem värna flyktingbarnens rätt och värdighet. Vi skickade en adventshälsning från Gräsö kyrka och bad dem att möjliggöra permanenta uppehållstillstånd för alla flyktingbarn, både de ensamkommande och de som kommer med familjer. Inte riktigt alla skrev på, det var ju självklart frivilligt att sätta sin namnteckning under breven, men många kände att detta var precis vad vi nu måste göra. Du som vill skicka brev till regeringen, du når dem genom adress 103 33 Stockholm. Du som vill skicka brev till oppositionsledarna, du når dem genom Riksdagen, partiets namn, 100 12 Stockholm.

Fyrtio år som präst, vad har jag lärt? Kanske inte så mycket som jag hade önskat men en sak har jag lärt mig. Det går att lita på Kristus, i livets alla skeden. Han kräver inga stordåd av oss och gläder sig åt det lilla. Så som moder Theresa uttryckte det: Sträva inte efter att göra stora ting för Gud. Gör i stället små saker, och med stor kärlek. Det gäller alla människor, också dem som i dopet döpts att vara Skapelsens präst. Tillsammans med hela Skapelsen är vi kallade att lovsjunga Gud, i omsorg och varsamhet om varandra.

 

Anna Karin Hammar