Torsdagen den 24 februari invaderade Rysslands militära enheter den fria, självständiga och oberoende staten Ukraina. Sedan dess har världen delats i få – men mäktiga som Kina – länder som stöder Putin och den absoluta majoriteten av länder som inte gör det. Två miljoner flyktingar räknar FN med och Polen har öppnat sin famn för de allra flesta. Det modiga ukrainska folket gör motstånd under stora umbäranden.

Gospodi pomiluj, Herre, förbarma dig.

I kyrkorna runt världen pågår fredsbönen för Ukraina och för ett stopp på alla krig.

Personligen upplever jag stundtals stor rädsla över vad som övergår världen.

Bön om fred

Heliga Treenighet,

Du livets och fredens källa,

Hör våra rop om ett eld upphör för krigen på jorden!

Vi ropar med Ukrainas folk om vapenvila, om fred och frihet, om respekt för liv och land.

Vi ber med Rysslands folk om att få leva i frihet och ömsesidig respekt.

Vi ropar med alla folk vars liv förstörs i krig och konflikt.

Vi ber särskilt för att kyrkans ledare ska kunna spela en roll för att krig upphör. Vi ber för Kyrkornas världsråds generalsekreterare, den ortodoxe prästen Ioan Sauca. Vi ber för påven Franciskus i Rom. Vi ber för den ekumeniska patriarken Bartholomeus i Konstantinopel. Vi ber för patriarken Kirill i Moskva. Vi ber för vår egen ärkebiskop Antje.

Vi ber för Ukrainas president Zelenskyj.

Vi ber för alla modiga kyrkliga och religiösa ledare i Ukraina, särskilt för metropoliten  Onufry av Kiev och hela Ukraina,  i den ortodoxa kyrkan i Ukraina som lyder under Moskvapatriarkatet.

Vi ber för alla som drabbas av krigets angrepp, för barnen, kvinnorna, männen. Vi tackar för Ukrainas mod och motståndskraft mot angriparen.

Vi ber för alla som flytt och flyr.

Vi ber för familjerna till de ryska soldaterna, för alla som i Ryssland modigt protesterar mot kriget. 

Vi ber för Putin att du ska rädda hans själ och visa honom en väg att låta avsluta kriget.

Förbarma dig över alla som lider och hjälp alla som kan lindra nöd att göra så. Hjälp oss alla att finna vägar till solidaritet.

Du som är vägen, sanningen och livet, hjälp oss att finna vägen till fred, vara lyhörda för sanningen och värna livet på jorden. 

Amen

i förtröstan på alla goda krafters samverkan!

Anna Karin Hammar

I går var en fantastisk dag. Min kära och jag firade tjugo år efter kärlekens mässa i Uppsala domkyrka, då vårt partnerskap, stadfäst några timmar tidigare på tingsrätten, bekräftades, och vi gav våra löften om att älska varandra i sorg och glädje, vrede och vanmakt, tills döden skiljer oss åt. Vi tittade på gamla kort från bröllopet och mindes de som var med och särskilt dem som har dött under de här tjugo åren. Att få leva och lära tillsammans är nåd.

I dag är det ett litet mindre jubileum, men viktigt nog. Det är på dagen trettiosex år sedan jag slutade att röka. Fortfarande ser jag mig som en fd rökare och jag vågar mig inte på några festcigarrer eller festcigaretter. Inte heller den läckra vattenpipan som lockat mig så många gånger i Jerusalem. Men jag minns kraften som plötsligt kom inom mig efter månader av mycken rökning och osunt liv efter en sorg. Min närmaste sa då till mig: men vad vill du med ditt liv, Anna Karin? Plötsligt stod det klart för mig att gå ner mig var det sista jag ville. Där och då togs beslutet. Jag repeterade det dag för dag, vecka för vecka och så småningom månad efter månad. Förstärkte min känsla av välbehag med att berömma mig själv för att allting nu doftade så rent och friskt omkring mig. Och här står jag trettiosex år senare, tacksam för att jag hittade den starka livsviljan inom mig.

Jag har lärt mig att be bönen av Ignatius av Loyola som börjar: Take Lord and receive, all my Liberty, all my Understanding, my Memory, all I have and possess, and my entire WILL…. Bönen om överlåtelse av alla mina förmågor och mina tillgångar och ägodelar till den Gud som vill världens helande är min praxis. Jag har med åren förstått att jag har en stark vilja. Att då få överlåta den till själva Skaparen dag efter dag och låta stämma min viljas klaviatur hos den främsta av pianostämmare, det är också nåd.  

Tro är att vilja detsamma som Jesus, vilja det som han uppfattade som Guds vilja: fredens väg för människor och hela skapelsen genom ickevåld och rättvisa. Så skriver min bror KG i den nyutgivna Lilla Fredsboken. (Verbum förlag).

Den ignatianska spiritualiteten har en väldigt positiv syn på människans själsförmögenheter. Och att de kan kalibreras tillsammans med Kristus. Människans djupaste vilja och Guds vilja sammanfaller oftast. Att få fatt i sin djupaste vilja är ofta det som är själva grejen. Det är förvånansvärt ofta som vi kan hålla oss på ytliga plan, förströdda och ideligen störda i vår inre djupare reflektion. Att be är att öppna sig för en djupare kommunikation. 

I den ignatianska spiritualiteten ingår en daglig reflektion över dagen som varit. Vad drog mig till livskällan? Vad ledde åt andra hållet? Att unna sig en sådan tillbakablick på dagen kan göra verklig skillnad.

Min djupaste vilja är min bästa vän. Släkt med det Jesus vill, och öppen för att låta sig formas tillsammans. 

Så tänker jag efter en kort reflektion över trettiosex rökfria år.

Anna Karin Hammar

I veckan samlades kyrkomötet i Svenska kyrkan med sina 251 ledamöter. Alla var inte närvarande men i en för mig viktig fråga röstade 127 ledamöter ja till förslaget, 103 röstade nej, och sex avstod från att rösta. Jag tänker på Daniel Tisells tilläggsyrkande framfört i plenum som blev ett alternativ till min, Daniels, Lisa Tegbys och Roberth Krantz motion 2021:27 som utskottet inte ville stödja. Vi hade bett om en granskning som skulle göras i Svenska kyrkan av huruvida folkrättens regler om apartheid var tillämpliga i Israel och Palestina. Utskottet menade att så stora frågor ska behandlas i större sammanhang som Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. Daniel fattade galoppen och lade därför fram följande text som också blev kyrkomötets beslut:

Kyrkomötet beslutar att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. 

När jag allra sist talade i plenum sa jag ungefär så här:

Ordförande,

Jag tycker att Daniel Tisell argumenterar så väl att jag gärna vill yrka bifall till hans tilläggsyrkande.

Och så vill jag dröja vid folkrätten.

Varför är den så viktig som grund för världsordningen.

Det har små länder som Sverige alltid vetat. Det är för att alternativet är den starkes rätt. Alternativet är maktmissbruk och att makt är rätt.

Svenska kyrkan håller på folkrätten som grund eftersom den är opartisk. Den tar inte ställning för den ene mot den andre utan ger en opartisk grund att döma utifrån.

Det är viktigt att folkrätten tillämpas lika för alla.

Därför förordar vi en omdömesgill granskning av folkrättens tillämpning även med avseende på apartheid.

Vad är apartheid? Det är ett folkrättsbrott som bryter mot FNs apartheidkonvention. Det bryter också mot Romstadgan och klassas där som ett brott mot mänskligheten. Det innebär att det är ett brott där vi känner att vi drabbas alla som mänsklighet. Det innebär att vi alla trampas på när någon trampas på. Det innebär att vi alla har ansvar att gripa in.

Vi vet från vår försoningsprocess med det samiska folket att första steget alltid är att tala sanning om det som har hänt och som händer. Utan sanning och adekvat reaktion på sanningen kan övergrepp aldrig försonas.

Att tala sanning gynnar inte bara palestinier och palestinska kristna. Att tala sanning gynnar också  israeliska judar som vill kunna leva i frihet och stolthet i sitt land.

Inte bara palestinska kristna vädjar till oss att ta apartheid på allvar.

Också israeliska organisationer för mänskliga rättighet som B’Tselem vädjar om detsamma. 

****

Sedan hann jag inte längre för mina tre minuter var slut. Röstningen skedde dagen därpå, den 23 november 2021, och resultatet blev till vår favör som ville gå en folkrättslinje.

Efter beslutet har bland annat Judiska Centralrådet och många av biskoparna beklagat beslutet. Även ärkebiskopen har tvekat med sitt stöd till att granska apartheid, men i övrigt betonat vikten av att folkrätten får visa vägen i internationella konflikter.

En av mina vänner i JIPF, Judar för Israelisk Palestinsk Fred, frågade mig i kväll: Anna Karin, varför ger de upp så lätt? Jag svarade så gott jag kunde och sade att det har med kyrkans arv av antisemitism att göra, att de blir rädda för och rädda om den judiska gemenskapen. Att de kanske inte på allvar har studerat The Jerusalem Declaration on Antisemitism och att de i valet mellan människor långt borta e(t.ex. palestinierna och de palestinska kristna) väljer de nära relationerna.

Min egen erfarenhet av hot är inte helt ringa. För mig är det tryggare med människor som vågar gå mot strömmen och lyssnar noga till alla människor utifrån en grundläggande känsla för rättvisa och omsorg om alla.

Den som har rent mjöl i påsen brukar inte frukta att granskas. Domen kan ju bli: frikänd.

Anna Karin Hammar

Dear friends in Bethlehem,

witnesses to the manger where Christ, the heart of Creation, was born.

You are surrounded on three sides by the Israeli Apartheid Wall.

Your land is robbed, your olive trees are uprooted, your economy is

strangled by the occupation and further destroyed by the Corona virus.

But you are there, celebrating Christmas with stubbornness and soumod,

with rootedness in Palestinian land and history, participants in the two

thousand years of Church history, enabling liberation for the world.

Here in the tiny villages, towns and cities of Sweden we pray and

celebrate with you, that Christ is born and Peace and justice are given in

our hands.

With Boycott, Divestment and Sanctions, BDS, we join the struggling

movement of human rights defenders around the world and we cry out

for international law to be embraced by the people of Israel in power in

Israel. We plead with the prophets of old Israel: let justice roll down

like water! Plant the trees of peace with roots of justice.

Give the Palestinian people their freedom. And your wounds will heal.

Merry Christmas!

Anna Karin Hammar

A Crisis sometimes brings out the best in us. The whole World is now in Solidarity with Lebanon after the horrific accident and explosion. For months Lebanon has been at the brink of collapse, but the world turned a blind eye to the sufferings. Now it is different, thank God.

When Greta Thunberg wants the World to come into a mood of crisis for rescuing the Earth inhabitants from climate change and biological extinction of eco systems, this is what Greta aims at: the open human heart ready to do what is needed.

How can that spontaneous heart remain open when the first waves of emotional empathy have disappeared or at least slowed down?

Maybe this is the most important question in life:

How do we keep our Hearts Open to the sufferings of one another?

We need spiritual practices and friends that sensitize us to life, that is my experience as a person of faith.

We need Political systems and Social structures that are expressions of Care and Solidarity. Living in a World where many lack the most basic expressions of Care remind us of the necessities of good politics.

But it all starts in the human heart. Let us never forget that.

Anna Karin Hammar