I dag vaknade jag till en fantastiskt fin uppvaktning på Magdalenas namnsdag. Jag heter Magdalena även om jag inte använt det namnet för mer än tidiga tidningsreportage i ungdomen. Så småningom har jag lärt mg att uppskatta det starka ledarskap som Maria Magdalena utövar i den tidiga kyrkan. Hon kallas inte för inte för apostlarnas apostel. Hon hörde till de kvinnor som först fick gå med livets budskap, uppståndelsens budskap.

Ungdomarna på Utøya som miste livet för fem år sedan hade alla valt att kämpa för livet, för fred och rättvisa. De hade förstått att i våra samhällen i dag måste det inte bara kyrka utan också politik till för att forma samhällen som står på livets sida. Jag hade själv inte riktigt den insikten i deras ålder utan har vaknat politiskt, steg för steg.

Härom dagen hade jag en underbar upplevelse. Jag besökte Ekan, ett konsthantverkscentrum i en sjöbod under sommarmånaderna i Öregrund. Några av de konstnärliga kvinnorna hade fyllt en urholkad trädstam med de fagraste sommarblommor. Det var morgonen efter det förfärliga terrordådet i Nice, på sätt och vis så likt massmördandet på Utøya, fast nu riktat mot barnfamiljer och nationaldagsfirande medborgare. Jag kände djupt inom mig de kontraster som valde antingen terrorn och destruktionen eller livet och kreativiteten.

Politik får inte förhärdas. Den behöver ett varmt och levande flöde till konsten, kulturen, kyrkan, trons och kärlekens olika språk. När jag tänker lite mera dikotomt tänker jag att det är självklart så att kvinnorna förvaltar livet och kreativiteten. Maria Magdalena är inte ensam utan omgärdas i dag av miljontals systrar som ännu en dag tar ställning för livet i sina familjer och samhällen.  Det nya med Jesus var kanske att en man med anspråk på att vara uttryck för Livets källa bars av de värderingarna. Därför behövs kyrkan. Därför behövs ungdomarna på Utøya, både de som dog och de som lever i dag. För att visa att kärlek, rättvisa och ett gott liv för alla är ett uppdrag för både kvinnor och män, unga och äldre.

Varje dag kan vi välja mellan livet och döden, mellan kreativiteten och destruktionen. Så välj då livet!

 

 

Anna Karin Hammar