Franciskus på Kökar

Det finska Franciskussällskapet träffas varje år till Franciskusdagar på Kökar, ytterst i den åländska skärgården. Här byggdes ett franciskanerkloster vid mitten av 1400-talet, lite senare än i Visby, dit franciskanerbröder kom redan 1233, strax efter Franciskus död, och lite senare än i Stockholm där Riddarholmskyrkan byggdes som en franciskansk kyrka redan år 1290 i samband med Magnus Ladulås död. Den är förresten Stockholms äldsta byggnad och medeltidskyrka.

I det finska Franciskussällskapet finns ett starkt intresse för franciskansk andlighet rotad i jorden. Ordföranden Stefan Djupsjöbacka pekar på de upptäckta samband som kanske finns mellan keltisk andlighet och Franciskus. Några av de tidiga klostren i Europa var keltiska och det är mycket troligt att Franciskus kom i kontakt med dem i norra Italien. Många i Sverige känner den keltiska andligheten genom Iona. Några av de förblivande dragen är stark kärlek till Skapelsen, jämlikhet mellan människor och ett icke-auktoritärt ledarskap.

Alltfler söker inspiration hos Franciskus för att få kraft att värna Skapelsen för kommande generationer. Det är därför lite tråkigt att det svenska Franciskussällskapet har lagts ned. Dock finns det många som är aktiva i Franciskus Tredje Orden.

Själv har jag i dagarna fått brev om att jag genom min farmor Emma, död 1956, är en av 250.000 svenskar som är ättlingar till Vasaätten. Mitt protestantiska arv är därmed stort och min vigning som präst i en evangelisk-luthersk tradition understryker detta. Det gör mig så glad att leva i en tid då vi kan hämta näring ur hela kyrkans tradition. Det är min övertygelse att vi behöver dessa äldre källor för att finna kompassriktningen för vår livsstil och politik idag.  Mer om dessa källor en annan dag. Tills dess – pax et bonum – fred och allt gott!

Anna Karin Hammar

Franciskus – ett helgon för vår tid

I dagarna har jag känt tacksamhet över det väldiga sammanhang som den kristna kyrkan är med alla sina profeter, helgon, teologer och gemenskaper som sjuder av liv under ofta arma förutsättningar. Min egen ögonöppnare var ett besök i slummen i Kuala Lumpur på 70-talet, då jag förstod vad diakonernas insatser betydde och deras envisa fasthållande vid alla människors jämlikhet och människovärde. Så hade också den folkkyrka jag lärt känna på landet i Skåne arbetat. Ingen var för mer än någon annan. Kyrkan var en gemenskap av jämlikar.

Nu har jag fått en idé att börja skriva på bloggen om dessa livgivande sammanhang. Jag håller mig till en början till historien och börjar med några rader om den helige Franciskus av Assisi. Han levde i en tid som liknar vår med stora motsättningar mellan människor. Född som en rikemansson kände han sig kallad att frivilligt ta på sig fattigdom och jämställdhet med de mest förfördelade i samhället. Han kände sig kallad att följa Jesus Kristus in i solidariteten med fattiga medmänniskor och in i en ovanlig gemenskap med djur och fåglar. Han levde den frid som många av oss längtar efter, frid som också är fred, i relationerna till Gud, till allt skapat, till medmänniskan, till sig själv.

Påven Franciskus lät sig inspireras av detta helgon när han valde sitt namn som nyvald påve. I miljöencyklikan Lovad vare du (Laudato Si, finns på engelska på nätet) hänvisar han många gånger till Franciskus av Assisi som ekologins skyddshelgon och de allas förebild som kämpar för välgång för vår skapelse.

Jag citerar påvens ord om hur allt hör samman för helgonet Franciskus:

”Han visar oss hur oskiljaktiga banden är mellan omsorg om naturen, rättvisa för fattiga, samhällsengagemang och inre frid.” (Laudato Si, #10).

Vidare om själva nyckeln till engagemanget: ”Hans gensvar på världen omkring honom var så mycket mer än intellektuell uppskattning eller ekonomisk beräkning: för honom var varje skapelse en syster som förenades med honom genom ömhetens band. Det var därför han kände sig kallad att ge omsorg om allt som existerar.” (Laudato Si, #11).

Meditera gärna över de här båda citaten om Franciskus av Assisi, så skriver jag lite mer en annan dag.

Fred och allt gott!

 

Anna Karin Hammar

En midsommardröm

 

Tal Midsommarafton i Öregrund 2018

William Shakespeare skrev mot slutet av 1500-talet pjäsen  En midsommarnattsdröm. Han byggde på den grekiska mytologin och de grekiska tragedierna. I dag vill jag tala om vår midsommardröm mitt ibland vår tids tragedier och med hjälp av bibelns dramaturgi. 

Vår midsommardröm drömmer vi mitt i hotet mot klimatet och miljön. Vår midsommardröm är att alla barnbarn till er som är här i dag ska kunna fira midsommar i Öregrund också när vi andra sedan länge är borta. Att framtida generationer i Öregrund och i världen då ska ha skördat frukterna av det vi gör i vår generation i dag – och att de kan smaka att frukten är god. 

Låt oss drömma midsommardrömmen att alla kan hjälpas åt att rädda vår jord för framtida generationer!

Det är kanske inte svårare än att måla om Fyrskeppet eller förvalta Hembygdsgården. Det gör alla så fint. Det handlar om att bry sig om detaljerna så väl som de riktigt stora behoven. Själv är jag med i skeppet Wetseras vänner. Vi behöver många frivilliga händer nu som kan måla och olja. Vill du hjälpa till får du gärna kontakta mig eller Björn Björebäck direkt. Vår dröm är också en midsommardröm att Wetsera ska kunna segla tryggt igen, precis som rymdskeppet Jorden. Vår vackra blåa planet behöver många frivilliga händer så att vi kan göra en trygg färd genom universum.

Vi hör samman med Skapelsen, med alla jordens bin och fåglar, med tärnan, hon som dök, och med fiskarna och haven, med regnet och skörden. Vi hör samman med hela Skapelsen och vi är beroende av varandra.

Tacka din Skapare för din  glädje vid djur och natur. Glädjen visar vem du är. Människa. Människa i samspel med Skapelsen. Vi är inte bara medmänniskor. Vi är också medskapelser.

Vi hör samman med allt levande på jorden. 

Människan är också Guds medskapare och kan hjälpa till att göra mirakel på jorden, kanske mer än någon annan art på jorden.

Förra året upptäckte jag att det finns något som heter trappklättrare. En rullstolsburen vän som under flera år förhindrats att hälsa på mig på grund av trapporna hade plötsligt i fjor funnit att det fanns en apparat som med hjälp av en taxichaufför kunde förflytta en rullstol uppför trapparna i vårt hus. Steg för steg. Så kan människan åstadkomma mirakel i samarbete med sin kreativa källa. Visst ska vi också kunna åstadkomma miraklet att inte släppa ut mer än 1,5 – 2 graders uppvärmning av jorden? Men det är i så fall ett under som kräver samarbete som i miraklet om brödet och fiskarna som räckte till femtusen personer. Vad var hemligheten i det miraklet? Jo, att Någon upptäckte vad ett litet barn hade att bidra med. Sin matsäck med två fiskar och fem kornbröd. 

Så det vi lär oss av Bibelns dramaturgi det är att vi behövs allesammans. Förakta aldrig vad någon enda liten människa kan bidra med för att rädda klimatet. Om två fiskar och fem kornbröd kan hjälpa till att mätta femtusen, vad kan inte vår källsortering, återvinning och satsning på grönsaker göra? Vi är medskapelser. Vi ska vara rädda om vår himlajord.

Låt oss drömma midsommardrömmen om att vi alla kan rädda jorden så att barnbarnen när de är i hög ålder kan bo och leva i fred och trygghet.

Det är troligt att klimatförändringarna och påfrestningarna på miljön bidrog starkt till att det blev krig i Syrien. Långvarig torka föregick kriget. Att arbeta för klimatet är också att arbeta för fred, för att människor inte ska behöva bli flyktingar och migranter i världen. Samtidigt ska vi nu vara stolta när vi bryr oss om varandra oavsett vilken tro eller livsåskådning vi har, vilket land vi än kommer ifrån, nu när 65 miljoner är flyktingar. Med ett annat mått: en människa på jorden måste lämna sitt hem varannan sekund.

När vi bryr oss om varandra då är vi medmänniskor. Vi hör alla samman.

Nästa gång du tittar på en vattendroppe, tänk då att den har vandrat genom historien, att den kanske varit i ett glas vatten som Shakespeare drack,när han skrev sin Midsommarnattsdröm. Eller hos Astrid Lindgren när hon skrev om Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. Vattnet gjorde så att det blev förutsättningar för liv på jorden. 

I varje vattendroppe finns hela himlen, hela Jorden,

Alla människor och hela Skapelsen.

I varje vattendroppe finns all den kärlek som skapar världen.

Låt oss drömma vår Midsommardröm, låt den få innesluta vårt älskade Öregrund, omgivet av vatten. Omslutet av kärlek. Från oss, från universums Skapare.

Tack ska ni ha. Glad midsommar!

 

Anna Karin Hammar