I dag har jag bidragit till att plantera några olivträd i Palestina.
Det är för mig en hoppets handling och jag gör den på kvällen till flyttandet av USA:s ambassad från det folkrättsligt korrekta Tel Aviv till det lagvidriga Jerusalem. Dagen före Sjuttio år av Nakba, katastrofen.
Vad finns det annars för tecken på hopp för en rättvis fred för Palestina och Israel?
Just nu har den kulturella bojkotten av Israel en tillbakagång med Netta som vinnare av Eurovisionsschlagern. Inte blir det bättre av att Netta troligen tjänstgjorde i den israeliska armén under Gazakriget 2014 och detta krig medför att Israel riskerar att komma inför internationella brottmålsdomstolen, ICC. Nettas första yttrande efter segern var att säga : Celebrate diversity. Det är ett yttrande som inte harmonierar med bomber mot Gazas barn.
Israel må vinna hur många schlagertävlingar som helst och åtnjuta Trumpskt stöd, men hur än landet vänder sig blir det inte kvitt den skugga som följer med rättfärdighetens sol. Skuggan är ett tecken på hopp. Ett hopp om att Israel en dag tar ansvar för sin skuld till palestinierna. Skuld och ansvar är två sidor av samma mynt. Det är bara en tunn hinna som skiljer dem åt. Häri ligger ett hopp som vi kan högtidlighålla idag.
Ett annat tecken på hopp är att Palestinas egen Steve Biko, teologen och prästen och rektorn Mitri Raheb har gett sig in i den palestinska politiken. Jag vet få som så starkt och självklart bejakar sin palestinska identitet och historia som Mitri Raheb. När han nu inträder i den palestinska politiken, bland annat Palestinian National Council, sås ett frö av hopp. Med sådana politiker kan Palestinas framtid bli annorlunda.
Ett tredje hopp är den unga generation av palestinska kvinnor som nu tar vid i bejakandet av kvinnors rättigheter och feministiska strategier. Lucy Talgieh med flera hör till denna generation som inte kommer att låta sig tystas. Mitri Rahebs egen dotter Tala ägnar sig nu åt palestinsk feministisk teologi. Det finns hopp för Palestinas kvinnor och HBTQ-personer. En ny generation tar till orda.
Ett ytterligare tecken på hopp är att allt fler folkrättsjurister menar att Israel inte bara ockuperar östra Jerusalem och Västbanken, utövar folkrättsvidrig blockad mot Gazas befolkning, utan också begår brott mot mänskligheten i form av apartheid. Det innebär att alla länder i kraft av sedvanerätt har en skyldighet att försöka stoppa detta brott mot mänskligheten. Detta är på sikt en game-changer.
Det finns många tecken på hopp för den som försöker se vad som sker nära marken. Där kan nya olivträd växa fram och med dem den uthållighet som det palestinska folket visar. Nya generationer bär drömmen om en rättvis fred och rätten att återvända vidare. Israels skugga kan inte suddas bort med PR-satsningar.
Det allra bästa politiska alternativet för framtiden har jag funnit i Parallell States Project. Ett land med två stater, där både den judiska och den palestinska identiteten och säkerheten tryggas. Samtidigt har alla rätt att röra sig överallt mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det är ett politiskt scenario som har framtiden för sig.
Anna Karin Hammar
Uppdatering den 14 maj kl 15.20
Nu har mer än 40 palestinier i Gaza gett sina liv – mördats obeväpnade av Israel – i gestaltandet av sina mänskliga rättigheter och folkrätten. En massaker på unga människor som håller fast vid sitt människovärde och rätten att leva som fria människor.
I Jerusalem pågår invigningen av USA:s ambassad i strid med folkrättens corpus separatum. Trump motiverar med bibel och religiösa skäl. Jag är glad att jag tillhör Svenska kyrkan som tydligt sagt att konflikten om land i Israel och Palestina inte ska avgöras med biblisk eller religiös rätt, inte med historisk rätt, utan med folkrätt.
Det är svåra tider.
Jag planterar några olivträd till.
Anna Karin Hammar
Uppdatering 15 maj kl 22.40
I dag har dödssiffran stigit till 60 personer, mest ungdomar. Magnus Manhammar, riksdagsledamot för socialdemokraterna, har uppmanat till diplomatiska och ekonomiska sanktioner mot Israel. Så sker i många länder. Det är min övertygelse att det är som under apartheidtiden i Sydafrika. Engagemanget för att göra det lönsamt för Israel att avstå från ockupation, blockad och apartheid byggs upp steg för steg. PR-jippon biter inte på verkligheten.
Anna Karin Hammar