Se mig i ögonen

En teologisk värdegrund i sex punkter i solidaritet med utsatta EU-medborgare/romer
Som kristenhet tror vi …
1. att varje människa är skapad till Guds avbild och bär spår av sin skapare. Detta gör att vi alltid vill möta de som tigger eller spelar musik för sitt uppehälle med respekt och värdighet. Vi hälsar alltid och håller fast vid att det är en medmänniska vi möter, som vi ser i ögonen och möter med en strävan efter ömsesidighet i mötet.

2. att Gud till sitt väsen är generositet och givande. Det tar vi fasta på genom att ge pengar i koppen till människor som ber oss. En del av oss ger oftare än andra. Att tigga är en nödåtgärd – de människor som tvingas till detta ser just nu inga andra möjligheter för sitt liv. Vi är dessutom övertygade om att inkomsterna i Sverige många gånger används inte enbart för det dagliga uppehället utan också för renoveringar och sociala insatser i hemlandet.

3. att Gud vill rättvisa och barmhärtiga samhällssystem. Därför stöder vi de utsatta EU-medborgarnas behov av legalt och varmt boende vid besök i Sverige, möjligheter till duschar och hygien och möjligheter för barn till skolgång och meningsfull sysselsättning. Vi samarbetar med glädje med kommuner i olika delar av landet för en effektiv omsorg om några av Europas mest utsatta grupper. Vi har också en strävan att erbjuda stöd till försäljning av tidningar och hantverk, som kan vara ett alternativ till att tigga.

4. att Gud har en särskild omsorg om barnen. Det vill vi leva ut genom ständigt lyfta fram frågan om barnens bästa. Barnen är sårbara och har själva inte valt de omständigheter de lever under. Därför ska barnens trygghet, hälsa eller möjlighet till skolgång i Sverige inte vara beroende av föräldrarnas legala status.

5. att Guds barmhärtighet är gränslös. Därför söker vi oss aktivt till de länder där utsattheten är som störst och stödjer svenska biståndsorganisationer i Rumänien och Bulgarien som arbetar för en långsiktig romsk inkludering i samhällskontraktet och en förändring av diskriminerande och rasistiska attityder. Vi samverkar även med lokala kyrkor och kommuniteter som inriktar sig på att förbättra de utsatta romernas situation i hemländerna. Självfallet ser vi med stor glädje på de ansträngningar som den svenska regeringen gör att stödja utvecklingen i Rumänien och Bulgarien genom särskilda överenskommelser och insatser.

6. att Gud aktivt verkar för att inkludera människor utanför systemen. Därför stödjer vi romsk representation på alla politiska nivåer inom Europeiska unionen. Den samlade erfarenheten av effektiva strategier för inkludering av fattiga och förtryckta romer i samhällskontraktet måste omfatta deras egen representation i politiska organ. Därför behöver en europeisk medborgarrättsrörelse för och med romerna i Europa stärkas och utvecklas. Romerna har inte fått någon kompensation eller upprättelse efter Förintelsen och det är en av orsakerna till att deras utsatta situation inte har kunnat avhjälpas i Europa, trots tusen år av romsk närvaro i Europa. Vi är som kyrkor och civilsamhälle övertygade om att vi står inför en historisk möjlighet att stärka romernas och de fattiga EU-medborgarnas ställning i Europa om vi tillsammans tar ansvar inom den Europeiska Unionen. Ett europeiskt ansvarstagande bygger den framtid och befäster de värderingar i Europa som vi tror är oundgängliga för ett gemensamt liv i frihet, värdighet och trygghet.

Författad av :

Anna Karin Hammar, präst i Svenska kyrkan
Emil Mattsson, Direktor på Göteborgs Räddningsmission

Tveljus vid Midsommar

Midsommarhelgen har präglats av två tragiska politiska omröstningar. Dels Storbritanniens utträde ur Europeiska Unionen, Brexit. Dels den svenska riksdagens omintetgörande av barnens perspektiv vid asylreglernas stadfästande. Sverige företräds nu med en inhuman flyktingpolitik

Det är två händelser som har mycket gemensamt. Viljan att tänka bara på sig själv och att så omintetgöra gemenskapen. Det kommer att bli ett bakslag för denna politik, det tror jag. Bekännelsen till samhörighet och ömsesidigt beroende är en nödvändig dimension av mänskligt och politiskt liv. Den som investerar i gemenskapen har anledning att känna sig frimodig inför framtiden. Att sluta sig för gemenskapen har inte så mycket att vinna för framtiden.

Det är lätt att känna igen sina egna räddhågade strategier i de val som gjorts i Sverige och Storbritannien. Men det känns som om bägge situationerna har präglats av att abdikera inför den egna räddhågan. Ett inneslutande i sig själv, incarvatus in se, skulle Martin Luther ha sagt. Inkrökt i sig själv.

Johannes, brevförfattaren, och kanske den lärjunge som Jesus älskade, säger så vist: rädsla och räddhåga finns inte i kärleken. Kanske är det ett underskott av kärlek som drabbar oss i Europa när vi inte kan samla oss till att ta emot en fyrahundrafemtiodel av flyktingar från svåra situationer? En jämlikhet och trygghet som vi försummat att bygga?

Många klokare röster än min kommer att analysera vår situation. Men för mig ringer Skå-Gustafs ord i öronen denna Midsommardag 2016. Det handlar om att idiotälska den som tror sig eftersatt och utkonkurrerad. Idiotälska. För rädsla finns inte i kärleken.

 

Anna Karin Hammar

The Road towards a Just Peace in Palestine/Israel

 

by Anna Karin Hammar in the Swedish journal Dagen, June 8, 2016
as final response to articles May 24, May 27 and June 1, 2016
The World Council of Churches (WCC) has recently been in contact with the representatives of the Israeli government in Geneva. The description given of the proceedings at the Ben Gurion Airport (April 28-May 2) is coherent with the description by Lennart Renöfält in this journal June 1, 2016 and with my original account on May 24. All testimonies affirm how the Climate meeting of the World Council of Churches with the Palestinian Christians in Beit Jala was prevented under considerable harassment, imprisonments for up to three days and nights, and deportations from the Ben Gurion Airport.

That HE the ambassador Isaac Bachman has declined to respond to the accounts of Lennart Renöfält could hardly be interpreted in any other way than that the Ambassador is lacking a credible response.

On the other hand, the Ambassador is responding with many personal accusations on my first article (see Dagen May 27). It of course saddens me, but I do not want to add time on that. What I would like to dwell on, however, is the reflection by Martin Blecher that very same day (May 27). He wonders why I am arguing with the support of the Kairos Palestine document and not directly from the BDS-movement. It is an important remark and I do want to explain this further.
The Kairos Palestine document, a theological-political analysis of Palestinian Christians of their situation and a cry for solidarity from the churches of the world, contains a double-strategy which is a special contribution from the churches to the economic advocacy work for a just peace in Israel/Palestine.
First of all strategy one is a strategy that the churches have in common with the majority of the governments of the world, namely not to support illegal actions and actions violating international law. To support the occupation of Palestine by e.g. Import or trade with goods produced on occupied territory, on settlements, is therefore an illegal action. The Norwegian pension funds interpret this as it is illegal also to support Israeli banks financing the settlements on occupied territory with loans. The corresponding global strategy against international enterprises on occupied territories has also been successful, noting e.g. that Sodastream has moved its production from Occupied Territory to Israel proper.

The second strategy, also present in the Kairos Palestine Document from 2009 and further developed in the global Kairos movement, coincides fully with the goals of the BDS movement. At the center is not solely the occupation but also the right of return for the Palestinian refugees (or the right to compensation) and the right to equal treatment of Israelis and Palestinians and a clear No to apartheid societies. Here is the possibility of boycotting not just the forms of and what is produced by the occupation but also its very cause and presupposition, the agency of the Israeli state. BDS, boycott, divestment and sanctions, is a global movement holding the state of Israel accountable for the lack of equality between Israelis and Palestinians. The boycott therefore hits everything Israeli (note: especially what has not distanced itself from the policy of the Israeli state) and therefore not solely what can be linked to the occupation.
BDS in this form is embraced by the North American movement Jewish Voice for Peace, while the first strategy is coherent with the position of Jews for Israeli and Palestinian Peace in Sweden. Jews for Israeli and Palestinian Peace in Sweden does not want to isolate Israeli academies and peace movements, while they take a clear stand in their boycott of the occupation not to cooperate and support the Israeli military.

Hence, in the international community there is a common understanding and strategy not to support what is illegal, i.e. the occupation of Palestine. The churches self evidently want to support this strategy based on international law. Who wants to act in an illegal and unlawful way?
The second strategy is a nonviolent strategy more tuned towards peace movements and student movements, the grassroots in the churches of the world. It is not anti-Jewish, as HE ambassador Isaac Bachman fears, but it is against the present policy of Israel. This second strategy holds the Israeli state responsible for violating the international law against the Palestinians. This second strategy reminds of the organisation that the very Lennart Renöfält was chairing during apartheid in South Africa, the Isolate South Africa Committee.
Kairos Palestine contain both of these strategies and could therefore become a bridge between the international community and the BDS movement.

The future will determine whether it is enough with the first strategy to create conditions for a just peace in Israel/Palestine or if the situation  demands that more people, organisations and states also join the strategy number two, with BDS in its fullness.

Anna Karin Hammar
June 8, 2016

Coordinator Kairos Palestine – Sweden