Darwin och grabbarna

Posted on december 30, 2015december 31, 2015 by admin

Efter att ha upplevt – bland annat i Skavlan – vilken vurm Richard Dawkins har för Charles Darwin, blev jag lite lockad att läsa mera Darwin och om Darwin. Jag tänkte att gå till grundtexter är aldrig fel. Så i julklapp fick jag Om arternas uppkomst, först utgiven 1859. Även om Charles Darwin nästan helt undviker att tala om människor i denna bok, finns inspirationen från Malthus Om befolkningsfrågan tydligt med som förförståelse. Malthus försöker att förstå svält och människors undergång som naturens sätt att rätta till problem med överbefolkning. Dvs som något naturligt och i strid med en t ex kristen grundsyn som värnar om fattiga och hungrande som medmänniskor att bryta brödet med. Charles Darwins bok Om arternas uppkomst har också några intressanta underrubriker: Genom naturligt urval eller De bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron.

Det står en strid om huruvida Darwin själv omfattade Malthus tänkande vad gäller människor redan i sin bok 1859. Att han gör det senare när han 1871 publicerar sin bok Om människans härkomst är mera otvetydigt. Att han delar sin tids framträdande rastänkande är uppenbart. Nils Uddenberg kämpar i förordet med detta rasistiska arv och menar att rasismen är äldre än Darwin. Jag tycker att Uddenberg tar lite för lättvindigt på den saken. Det naturliga urvalet som i människans kontext legitimerar våldförandet på andra människor är i europeisk historia ingenting som man kan gå förbi. Steget till Förintelsen är kort och går via legitimering av andra människors förtryck och utsatthet genom rastänkande och den europeiska människans överhöghet, dvs den vite mannens överhöghet.

Göran Rosenberg har nu tipsat mig om Marilynne Robinson, amerikansk författare och filosof/teolog, som skrivit en berömd essä om Darwinism. Jag återkommer i ärendet när jag läst hela essän – inledningen finns tillgänglig på nätet. Men bara genom dagens läsningar framträder en begynnande insikt. Det som står på spel i mötet med Darwin och grabbarna, Dawkins och andra, är inte Guds existens utan människans värdighet. Inte om Gud är sann utan om sanning värnar ett okränkbart människovärde eller ej. Det är den kristna trons människosyn som står på spel. Inte Guds existens utan den utsatta, kreativa och sårbara medmänniskans existens. Sven Lindqvist som inte skräder orden i Utrota varenda jävel uttrycker det pregnant: ”Efter Darwin blev det smart att rycka på axlarna åt folkmord. Om man blev upprörd, visade man bara sin obildning. Protesterade gjorde några gamla stötar, som inte förmått hänga med i de naturvetenskapliga framstegen” (s. 186).

Det är spännande att läsa grundtexter och kommentarer till grundtexter. Min association är att det kanske finns en långt djupare europeisk kamp mellan bestridandet av människans värde och bejakandet av människans värde. Att vi idag vill värna hela skapelsen gör inte den kampen mindre framträdande. Det är skillnad på att anordna språkcafé för flyktingar och att sätta eld på tilltänkta asylboenden. Denna skillnad ska inte slätas över och den framstår i en skarpare tydlighet efter mötet med Darwin och grabbarna.

Anna Karin Hammar

Religionerna vs. HBTQ

Posted on december 26, 2015 by admin

I dag på Annandag Jul är det martyrernas stora dag. I den kristna kyrkan ihågkoms kristna bröder och systrar som ger sina liv för sin tro. Det är fler i dag än på mycket länge. I Irak, i Syrien, i olika länder i världen, dör människor av hatbrott för att de är kristna. Våldsverkarna har även andra grupper i sikte. Lika lite som att glömma de kristna som dör ska vi glömma att fler muslimer dödats av muslimer än någon annan grupp, även om de extremistiska grupperna Boko Haram och Daesch kanske inte förtjänar att kallas muslimer.

Även många HBTQ-personer dör för vem de är och inte för vad de har gjort. Här är hatbrotten också mycket oroande eftersom de ofta utförs med landets lagstiftning i ryggen. Därför vill jag denna Annandag Jul särskilt komma ihåg de muslimska länder som är gay-vänliga: Mali, Jordanien, Turkiet, Indonesien och Albanien. Särskilt Turkiet är intressant eftersom den vänliga inställningen till HBTQ-personer går tillbaka till det Ottomanska riket år 1858! Även Indonesien är spännande eftersom det är det största muslimska landet i världen och i Asien. Här finns ingen förföljelse av homosexuella till skillnad från grannländerna Singapore och Malaysia. Vad är skillnaden? Bland annat att Indonesien inte koloniserats av Storbritannien…

Snart kommer en viktig skrift att ges ut av Svenska kyrkan som ett resultat av en interreligiös dialog under Teologifestivalen på temat Human sexuality and Human dignity. Det är de abrahamitiska traditionerna judendom, kristendom och islam som redovisar sina resurser för att bejaka HBTQ med integritet och kontinuitet. En liknande satsning kommer att göras med dharma-traditionerna under det kommande året, dvs med buddhismen, hinduismen, sikhismen och jainismen.

Anna Karin Hammar

Pepparkakor och nåd

Posted on december 19, 2015december 19, 2015 by admin

I år tänkte jag lustfyllt: nu ska jag prova farmors pepparkaksrecept som var så omhuldat i de prästgårdar där jag växte upp. Hade nogsamt undvikit det under många år, och nu i år förstod jag igen vad det var. Pepparkaksbak får mig att känna mig usel. Det vill sig liksom inte riktigt bra för mig. Antingen blir degen för lös eller så för tjock när jag kavlar ut den. Jag konsulterar än den ena och än den andra experten, men det vill sig liksom inte riktigt. Det är en hemsk känsla, som får mig att känna mig mycket misslyckad i världen.

Så förstår jag att många människor kan känna sig av olika anledningar i livet. Vi räcker ibland inte riktigt till för livets projekt. Det är då det lilla ordet nåd knackar på dörren. Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet. Mitt i min otillräcklighet möter Gud med sin kärlek. Anna Karin, glöm aldrig att du är älskad, viskar det lilla Jesusbarnet som gömmer sig i krubban i väntan på julen. Kom ihåg att du är älskad. Så för vi viskningen vidare. In i våra innersta skrymslen. Ut i världen. Ja, ut i hela Skapelsen, som svarar med oss på livets innersta kallelse: att lovsjunga Gud. När bomberna slutar falla och människorna kan dra en suck av lättnad, då går det en händelsk hallelujakör genom skapelsen. Kanske får vi uppleva det snart i Syrien. I Sydsudan. I Afghanistan. Att den kraft som fullbordas i övergrepp och övermakt, faller till marken. Att den kraft som fullbordas i svaghet och delad sårbarhet reses på fötter.

Min nåd är dig nog, för kraften fullkomnas i svaghet. Eller som Paulus låter dialogen med vår Herre numera uttryckas: Min nåd är allt du behöver. – Ja, i svagheten blir kraften störst ( 2 Korintierbrevet 12:9 ).

Anna Karin Hammar

Fyrtio år som präst

Posted on december 6, 2015 by admin

I dag på Andra söndagen i advent har jag firat mitt 40-årsjubileum som präst. Det var biskop Olle Nivenius som prästvigde mig i Lunds domkyrka denna söndag år 1975. Så mycket som har förändrats under dessa år. Tre glädjeämnen är det självklara bejakandet av både kvinnor och män som präster, bejakandet av både samkönad och särkönad kärlek, och den gudstjänstglädje som många församlingar i Svenska kyrkan i dag uttrycker. För fyrtio år sedan fanns det öar av hopp, och Lunds stift var till stor del en sådan ö, och länge var det bara tre biskopar som var trofasta i sin respekt för kvinnor som präster på ett mera genomtänkt sätt. I dag leds biskopsmötet av Antje Jackelén som ärkebiskop, något vi knappast ens drömde om för fyrtio år sedan.

Just nu pågår klimatförhandlingarna i Paris om förutsättningarna för att hålla tvågradersgränsen för jordens uppvärmning jämfört med tiden före industrialiseringen. I Gräsö kyrka, där jag predikade idag, stannade vi vid Jesu tre tecken på hopp i dagens evangelium (Matteus 13), nämligen senapskornet, himlens fåglar och surdegen/jästen. En annan gång ska jag berätta mer om dem. Men vi lyfte också fram ett fjärde hopp: grodan. Den groda som varit rödlistad i Sverige har genom naturvårdsbevarande åtgärder kommit tillbaka. Grodan är ett hoppets tecken på att den biologiska mångfalden kan räddas om rätt insatser görs. För jordens överlevnad är det en nödvändighet med den biologiska mångfalden.

Vi skrev också brev i kyrkan till regeringen och till några av oppositionsledarna för att be dem värna flyktingbarnens rätt och värdighet. Vi skickade en adventshälsning från Gräsö kyrka och bad dem att möjliggöra permanenta uppehållstillstånd för alla flyktingbarn, både de ensamkommande och de som kommer med familjer. Inte riktigt alla skrev på, det var ju självklart frivilligt att sätta sin namnteckning under breven, men många kände att detta var precis vad vi nu måste göra. Du som vill skicka brev till regeringen, du når dem genom adress 103 33 Stockholm. Du som vill skicka brev till oppositionsledarna, du når dem genom Riksdagen, partiets namn, 100 12 Stockholm.

Fyrtio år som präst, vad har jag lärt? Kanske inte så mycket som jag hade önskat men en sak har jag lärt mig. Det går att lita på Kristus, i livets alla skeden. Han kräver inga stordåd av oss och gläder sig åt det lilla. Så som moder Theresa uttryckte det: Sträva inte efter att göra stora ting för Gud. Gör i stället små saker, och med stor kärlek. Det gäller alla människor, också dem som i dopet döpts att vara Skapelsens präst. Tillsammans med hela Skapelsen är vi kallade att lovsjunga Gud, i omsorg och varsamhet om varandra.

Anna Karin Hammar