Franciskus på Kökar

Det finska Franciskussällskapet träffas varje år till Franciskusdagar på Kökar, ytterst i den åländska skärgården. Här byggdes ett franciskanerkloster vid mitten av 1400-talet, lite senare än i Visby, dit franciskanerbröder kom redan 1233, strax efter Franciskus död, och lite senare än i Stockholm där Riddarholmskyrkan byggdes som en franciskansk kyrka redan år 1290 i samband med Magnus Ladulås död. Den är förresten Stockholms äldsta byggnad och medeltidskyrka.

I det finska Franciskussällskapet finns ett starkt intresse för franciskansk andlighet rotad i jorden. Ordföranden Stefan Djupsjöbacka pekar på de upptäckta samband som kanske finns mellan keltisk andlighet och Franciskus. Några av de tidiga klostren i Europa var keltiska och det är mycket troligt att Franciskus kom i kontakt med dem i norra Italien. Många i Sverige känner den keltiska andligheten genom Iona. Några av de förblivande dragen är stark kärlek till Skapelsen, jämlikhet mellan människor och ett icke-auktoritärt ledarskap.

Alltfler söker inspiration hos Franciskus för att få kraft att värna Skapelsen för kommande generationer. Det är därför lite tråkigt att det svenska Franciskussällskapet har lagts ned. Dock finns det många som är aktiva i Franciskus Tredje Orden.

Själv har jag i dagarna fått brev om att jag genom min farmor Emma, död 1956, är en av 250.000 svenskar som är ättlingar till Vasaätten. Mitt protestantiska arv är därmed stort och min vigning som präst i en evangelisk-luthersk tradition understryker detta. Det gör mig så glad att leva i en tid då vi kan hämta näring ur hela kyrkans tradition. Det är min övertygelse att vi behöver dessa äldre källor för att finna kompassriktningen för vår livsstil och politik idag.  Mer om dessa källor en annan dag. Tills dess – pax et bonum – fred och allt gott!

Anna Karin Hammar

Franciskus – ett helgon för vår tid

I dagarna har jag känt tacksamhet över det väldiga sammanhang som den kristna kyrkan är med alla sina profeter, helgon, teologer och gemenskaper som sjuder av liv under ofta arma förutsättningar. Min egen ögonöppnare var ett besök i slummen i Kuala Lumpur på 70-talet, då jag förstod vad diakonernas insatser betydde och deras envisa fasthållande vid alla människors jämlikhet och människovärde. Så hade också den folkkyrka jag lärt känna på landet i Skåne arbetat. Ingen var för mer än någon annan. Kyrkan var en gemenskap av jämlikar.

Nu har jag fått en idé att börja skriva på bloggen om dessa livgivande sammanhang. Jag håller mig till en början till historien och börjar med några rader om den helige Franciskus av Assisi. Han levde i en tid som liknar vår med stora motsättningar mellan människor. Född som en rikemansson kände han sig kallad att frivilligt ta på sig fattigdom och jämställdhet med de mest förfördelade i samhället. Han kände sig kallad att följa Jesus Kristus in i solidariteten med fattiga medmänniskor och in i en ovanlig gemenskap med djur och fåglar. Han levde den frid som många av oss längtar efter, frid som också är fred, i relationerna till Gud, till allt skapat, till medmänniskan, till sig själv.

Påven Franciskus lät sig inspireras av detta helgon när han valde sitt namn som nyvald påve. I miljöencyklikan Lovad vare du (Laudato Si, finns på engelska på nätet) hänvisar han många gånger till Franciskus av Assisi som ekologins skyddshelgon och de allas förebild som kämpar för välgång för vår skapelse.

Jag citerar påvens ord om hur allt hör samman för helgonet Franciskus:

”Han visar oss hur oskiljaktiga banden är mellan omsorg om naturen, rättvisa för fattiga, samhällsengagemang och inre frid.” (Laudato Si, #10).

Vidare om själva nyckeln till engagemanget: ”Hans gensvar på världen omkring honom var så mycket mer än intellektuell uppskattning eller ekonomisk beräkning: för honom var varje skapelse en syster som förenades med honom genom ömhetens band. Det var därför han kände sig kallad att ge omsorg om allt som existerar.” (Laudato Si, #11).

Meditera gärna över de här båda citaten om Franciskus av Assisi, så skriver jag lite mer en annan dag.

Fred och allt gott!

 

Anna Karin Hammar

En midsommardröm

 

Tal Midsommarafton i Öregrund 2018

William Shakespeare skrev mot slutet av 1500-talet pjäsen  En midsommarnattsdröm. Han byggde på den grekiska mytologin och de grekiska tragedierna. I dag vill jag tala om vår midsommardröm mitt ibland vår tids tragedier och med hjälp av bibelns dramaturgi. 

Vår midsommardröm drömmer vi mitt i hotet mot klimatet och miljön. Vår midsommardröm är att alla barnbarn till er som är här i dag ska kunna fira midsommar i Öregrund också när vi andra sedan länge är borta. Att framtida generationer i Öregrund och i världen då ska ha skördat frukterna av det vi gör i vår generation i dag – och att de kan smaka att frukten är god. 

Låt oss drömma midsommardrömmen att alla kan hjälpas åt att rädda vår jord för framtida generationer!

Det är kanske inte svårare än att måla om Fyrskeppet eller förvalta Hembygdsgården. Det gör alla så fint. Det handlar om att bry sig om detaljerna så väl som de riktigt stora behoven. Själv är jag med i skeppet Wetseras vänner. Vi behöver många frivilliga händer nu som kan måla och olja. Vill du hjälpa till får du gärna kontakta mig eller Björn Björebäck direkt. Vår dröm är också en midsommardröm att Wetsera ska kunna segla tryggt igen, precis som rymdskeppet Jorden. Vår vackra blåa planet behöver många frivilliga händer så att vi kan göra en trygg färd genom universum.

Vi hör samman med Skapelsen, med alla jordens bin och fåglar, med tärnan, hon som dök, och med fiskarna och haven, med regnet och skörden. Vi hör samman med hela Skapelsen och vi är beroende av varandra.

Tacka din Skapare för din  glädje vid djur och natur. Glädjen visar vem du är. Människa. Människa i samspel med Skapelsen. Vi är inte bara medmänniskor. Vi är också medskapelser.

Vi hör samman med allt levande på jorden. 

Människan är också Guds medskapare och kan hjälpa till att göra mirakel på jorden, kanske mer än någon annan art på jorden.

Förra året upptäckte jag att det finns något som heter trappklättrare. En rullstolsburen vän som under flera år förhindrats att hälsa på mig på grund av trapporna hade plötsligt i fjor funnit att det fanns en apparat som med hjälp av en taxichaufför kunde förflytta en rullstol uppför trapparna i vårt hus. Steg för steg. Så kan människan åstadkomma mirakel i samarbete med sin kreativa källa. Visst ska vi också kunna åstadkomma miraklet att inte släppa ut mer än 1,5 – 2 graders uppvärmning av jorden? Men det är i så fall ett under som kräver samarbete som i miraklet om brödet och fiskarna som räckte till femtusen personer. Vad var hemligheten i det miraklet? Jo, att Någon upptäckte vad ett litet barn hade att bidra med. Sin matsäck med två fiskar och fem kornbröd. 

Så det vi lär oss av Bibelns dramaturgi det är att vi behövs allesammans. Förakta aldrig vad någon enda liten människa kan bidra med för att rädda klimatet. Om två fiskar och fem kornbröd kan hjälpa till att mätta femtusen, vad kan inte vår källsortering, återvinning och satsning på grönsaker göra? Vi är medskapelser. Vi ska vara rädda om vår himlajord.

Låt oss drömma midsommardrömmen om att vi alla kan rädda jorden så att barnbarnen när de är i hög ålder kan bo och leva i fred och trygghet.

Det är troligt att klimatförändringarna och påfrestningarna på miljön bidrog starkt till att det blev krig i Syrien. Långvarig torka föregick kriget. Att arbeta för klimatet är också att arbeta för fred, för att människor inte ska behöva bli flyktingar och migranter i världen. Samtidigt ska vi nu vara stolta när vi bryr oss om varandra oavsett vilken tro eller livsåskådning vi har, vilket land vi än kommer ifrån, nu när 65 miljoner är flyktingar. Med ett annat mått: en människa på jorden måste lämna sitt hem varannan sekund.

När vi bryr oss om varandra då är vi medmänniskor. Vi hör alla samman.

Nästa gång du tittar på en vattendroppe, tänk då att den har vandrat genom historien, att den kanske varit i ett glas vatten som Shakespeare drack,när han skrev sin Midsommarnattsdröm. Eller hos Astrid Lindgren när hon skrev om Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. Vattnet gjorde så att det blev förutsättningar för liv på jorden. 

I varje vattendroppe finns hela himlen, hela Jorden,

Alla människor och hela Skapelsen.

I varje vattendroppe finns all den kärlek som skapar världen.

Låt oss drömma vår Midsommardröm, låt den få innesluta vårt älskade Öregrund, omgivet av vatten. Omslutet av kärlek. Från oss, från universums Skapare.

Tack ska ni ha. Glad midsommar!

 

Anna Karin Hammar

En sång med ungdomar från Afghanistan

Vi vill stanna här, vi vill stanna här, vi vill stanna här i dag
Ååh djupt i mitt bröst
lever min tröst
Vi får stanna här en dag.

Vi vill jobba hårt, vi vill jobba hårt, vi vill jobba hårt i dag
Åh djupt i mitt bröst
lever min tröst
vi kan jobba hårt i dag.

Vi vill bygga hem, vi vill bygga hem, vi vill bygga hem en dag
Åh djupt i mitt bröst
lever min tröst
Vi kan bygga hem en dag.

Uppehållstillstånd, uppehållstillstånd, uppehållstillstånd i dag
Åh djupt i mitt bröst
lever min tröst
Uppehållstillstånd en dag.

Melodi: We shall overcome
Text: Anna Karin Hammar

The larger picture – Palestine/Israel

Many people in Sweden are now wondering what takes place in Jerusalem. Those serious about the situation try to see the larger picture.

Tonight Gush Shalom is calling for a demonstration in Tel Aviv.

”This evening, Sat. July 22, at 20:30 – an emergency demonstration in Paris Square, Jerusalem – voicing our protest at a government which is set on setting Jerusalem ablaze.

The government must not be allowed to set Jerusalem on fire!

We will not let them drag us all into another war!

Roads are blocked roads, whole neighborhoods placed under curfew, and enormous police forces are seen all over the city – and yet there is no security in Jerusalem. Because that is not the way to get security. That’s how you start a conflagration. That’s how things get worse.

We are already all too familiar with this process. Once again the government chooses for the path of violence. Once again, it will be us who will pay the price. And because of that – we must stop them!

Instead of choosing another round of violence, we must struggle for an end to the occupation and for Israeli-Palestinian peace. East Jerusalem will be the capital of the Palestinian state, and free access will be guaranteed to the holy sites of all religions.. Only thus can we end violence and fear.

Tonight, Saturday night, July 22, at 20:30, we will stand together in Jerusalem’s Paris Square in, near the Prime Minister’s residence. We will demonstrate together against the government’s attempt to drag us all into another round of escalation. Join us!”

 

Those of us far away can join in prayers and action that occupation will end, subjugation will end, apartheid will end.

Religions are part of the solution of problems in peoples lives and when Israel respects the centuries old ”status quo of Holy places” there will be more space to deal with the real problem: ethnic cleansing, apartheid, occupation and denial of human rights.

 

Join tonight in prayers for the Peace of Jerusalem and the Holy Land. Join on Monday in actions of nonviolence: Boycott, Divestment and Sanctions. The tree of Peace has Justice as its root.

 

Anna Karin Hammar

 

 

Kairos Palestina i Almedalen

Inte mindre än tre seminarier i Almedalen handlar om Palestina och har Kairos Palestine – Sweden som medarrangör.

 

Nonviolence and International Law – Tools for a Just Peace in the Conflict on Palestine

Arrangör:
Socialdemokrater för tro och solidaritet, Kairos Palestine – Sweden

Tisdag 4/7 2017 14:30-15:20
Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43
Efter 50 år av ockupation lever hoppet om en rättvis fred mellan Israel och Palestina. Ickevåld som strategi har väckt förhoppningar om förändring tillsammans med försvaret av folkrätten. Den globala BDS-rörelsen (Boycott, Divestment and Sanctions) är starkt ifrågasatt, men vilka alternativ finns?
Medverkande:
* Pierre Schori, Olof Palme Memorial Fund, moderator
* Nidal Abu Zuluf, Kairos Palestine
* Gideon Levy, The Israeli journal Haaretz
* Annika Söder, State Secretary, The Swedish Ministry for Foreign Affairs
* Anna Karin Hammar, Kairos Palestine – Sweden

 


Gaza i våra hjärtan – om blockad, moralpoliser och femtio års ockupation av Palestina

Arrangör:
Socialdemokrater för tro och solidaritet, Kairos Palestine – Sweden

Onsdag 5/7 2017 11:00 – 11:50
Vårdklockans kyrka, Adelsgatan 43
Hur ser vardagslivet ut i vad som har kallats världens största utomhusfängelse? Föreligger krigsbrott? Vad innebär den israeliska blockaden? Vad innebär det för demokratin att Hamas styr? Vad innebär det för kvinnorna? Vilka strategier finns för förändring?
Utökad beskrivning av samhällsfrågan
Blockaden av Gaza är ett brott mot folkrätten och innebär ett svårt lidande för Gazas befolkning. De krig som urskiljningslöst drabbat civilbefolkningen närmar sig internationella rättsfora. Panelen utforskar vad krigen och blockaden innebär för vardagslivet och lägger särskild vikt vid kvinnors erfarenheter.
Medverkande:
* Bitte Hammargren, Utrikespolitiska Institutet
* Lena Lönnqvist, Socialdemokrater för tro och solidaritet
* Catrin Ormestad, Journalist och författare
* Anna Karin Hammar, Kairos Palestine – Sweden, moderator

 


To plant an olive tree also when oppression is harsh

Arrangör:
Visby domkyrkoförsamling, Kairos Palestina nätverket i Sverige
Onsdag 5/7 2017 18:00-18:45

S:ta Maria domkyrka, Västra Kyrkogatan 2

The seminar brings together a divers group of people who reflect on what makes the experience of hope possible. We will reflect on how change and a just peace is possible for Israel and Palestine.

2017 marks for the Palestinians  50 years of occupation, 70 years of expulsion and 100 years of colonialism as expressed in the Balfour declaration.

Vad kan inge hopp och förändring i konflikten? I år är det 50 år av ockupation, 70 år av fördrivning, och 100 år av brittisk kolonialism uttryckt i Balfourdeklarationen. En viktig fråga är vad som ger människor hopp om förändring i konflikten. Seminariet hålls på engelska.
Medverkande:
* Nidal Abu Zuluf, Ledare, Kairos Palestine, YMCA/YWCA, Joint Advocacy Initiative
* Benjamin Gerber, Församlingspedagog, Judiska församlingen i Göteborg
* Gideon Levy, Journalist och Olof Palme pristagare, Haaretz
* Catrin Ormestad, Författare och journalist
* Anna Karin Hammar, Präst, samtalsledare, Svenska kyrkan

 

Vill du plantera ett olivträd i Palestina?

Swisha då 250 kronor eller valfritt bidrag till ekumeniska koordinatorn för Kairos Palestina – Sverige (Anna Karin Hammar)

070 3484 161

skriv olivträd i meddelandet

 

God Almedalsvecka!

I alla seminarier som Svenska kyrkan anordnar kommer det att finnas en tom stol. In all seminars organized by Church of Sweden there will be an empty chair.

The explanation is the following:
”This year during Almedalen Week The Church of Sweden opens all seminars by acknowledging all of those, in Sweden and elsewhere, who are subjected to violence, threats and harassment because of their ethnic affiliation, sexual orientation or identity, religion or belief. We also recognize those who are subjected to threats and harassment when advocating for these groups and acting for change.

To shed a light on this circumstance and the fact that many are absent during Almedalen Week this year, this empty chair will symbolize the importance that we all can, in ever which way, contribute to upholding the human value and the integrity of the creation as well as give hope to humankind.”

 

Anna Karin Hammar

Shared grief

  • The terror attack in the city of Stockholm Friday afternoon have forced four people into death and several, maybe fifteen people are injured. We all share grief with the families  around the victims.

Condolences are expressed around the world.

We are also sharing a deeper grief. The way we have mistreated our relationships in the world. I still remember how we in Stockholm, not far from the terror attack, gathered in huge demonstrations to try to prevent the invasion of Iraq. It seems that this war opened Pandora’s box for all the violence our world has experienced since then, at least in the Middle East and Europe. It is a hard world with only the arms dealers benefitting from the situation. The arms industry is a structural sin. Human lust for power and greed is a personal sin that can be transformed only by warm hearts and the grace of God.

It is not easy to know how to do justice to the victims in the streets of Stockholm. Maybe a renewed commitment to justice, peace and Creation is the best way of honouring their lives.

My mother in law died at old age just a couple of weeks ago. She was a pioneer in psychoanalysis in Sweden with a culture of dialogue as also a family value. I would like to honour her death with a renewed commitment to dialogue, also and not least with our opponents. Dialogue is different from discussion and debate and it is indispensable for people who desire to be understood. Maybe it is one of the great gifts of humanity to be able to dialogue and communicate in depth.

Let us unite in care for one another and for our wounded world.

  • Anna Karin Hammar

 

Ekologisk examen

Ekologisk examen med inspiration från Joseph Carver, SJ
Översatt och bearbetad av Anna Karin Hammar, Svenska kyrkan

Examen, eller en kärleksfull tillbakablick på dagen, är för många en daglig praktik som kan öva upp vår känslighet för livets gåvor och lidanden. I denna ekologiska examen innefattas så väl mina relationer till människor som till hela Skapelsen. Ge några minuters reflektionstid till varje fråga. Gör din återblick på dagen i lugn och ro.

 
Hela Skapelsen återspeglar skönheten och välsignelsen i Guds närvaro. Var blev jag som mest uppmärksam på detta i dag?

 
Kan jag identifiera och precisera hur jag gjorde en medveten ansträngning att visa omsorg om Guds skapelse under denna dag?

 
Vilka glädjeämnen upplever jag när jag minns min omsorg om Skapelsen? Några utmaningar?

Hur kan jag reparera brotten i min relation till hela Skapelsen, i min outtalade känsla av överlägsenhet?

När jag föreställer mig morgondagen, ber jag om nåden att se den inkarnerade Kristus i de levande relationerna i hela Skapelsen.
Avsluta med denna bön av Jesus:

Härligheten som du har gett mig, har jag gett åt dem, så att de må vara ett, såsom vi är ett, jag i dem och du i mig, så att de må bli fullkomligt förenade till ett, så att världen kan tro att du har sänt mig och att du har älskat dem såsom du har älskat mig.

 

 

 

 

Bland de vilda djuren

Predikan i Västerortkyrkan i Vällingby
Söndagen den 5 mars 2017
Prövningens stund, första söndagen i Fastan
Evangelium enligt Markus 1:12-13

Det är en kort och kärnfull evangelietext som Markus har delat med oss i dag.
Två korta meningar:

Anden drev Jesus ut i öknen, och han var i öknen i fyrtio dagar och sattes på prov av Satan.
Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jag tänker mig att vi firar denna söndag, Prövningens stund, då ett helt nytt politiskt landskap håller på att växa fram i Europa och USA. Även i Sverige är polariseringen stor mellan dem som oroas till sina medmänniskor från olika länder och de som oroas från sina medmänniskor från olika länder. Det är inte längre självklart vem som talar sanning och vem som inte gör det.
Medborgarskapet som många av oss åtnjuter i Sverige ställs på nya prov. Vad är det och innebär det att vara en ansvarsfull medborgare i Sverige i dag? Och som kristen församling och kyrka i Sverige kallas vi att finna vår kallelse och vår uppgift mitt i denna prövningens stund.

Vad finns det för kraftkällor i evangeliet till vår uppgift som kyrka i dag?
Låt oss dyka ner i Markustexten, rad för rad.

1. Anden drev Jesus ut i öknen
För att klara ett viktigt och svårt uppdrag måste en förbereda sig. Det är värt att notera att det inte är den onda makten som driver Jesus ut i öknen och fördjupningen av sin kallelse. Det är Anden. Så finns det också många tolkningar av skapelseberättelser som menar att det är Gud själv som driver oss ut ur paradiset för att vi ska kunna fatta egna beslut och lära oss skilja mellan gott och ont. Det behövs en myndig människa för att klara Jesu uppdrag. Det behövs en myndig kyrka för att klara nutidens utmaningar.
Vad var det för uppdrag som Jesus hade fått i sitt dop? Och hur hänger det samman med kallelsen som vi fått i våra dop?
Jesu dop har ju alltid i kyrkans tradition tolkats som Andens smörjelse av Jesus till sitt uppdrag, till Messias, den smorde. De som smordes under Gamla testamentets tid var prästen, profeten och kungen. De fick Andens kraft att utföra sitt uppdrag. När Jesus smörjs till skapelsens präst, till profet, och till rättvisans kung är det en kallelse som också vi får del av i våra dop. Den som besökt de gamla kyrkorna i Etiopien och Egypten kan få uppleva hur denna förståelse lever kvar och uttrycks symboliskt: I Etiopien får en nydöpt ett band runt halsen, en snodd, som är symbolen för kungakronan. I Egypten ikläds barnet som döps en kungakrona. Så som 1 Petrusbrevet beskriver det: ”Ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk. Guds eget folk som skall förkunna hans storverk.” (1 Petr 2:9) Med denna kallelse i ryggen behövs emellertid en träning för att leva som Jesu lärjunge, för att leva som skapelsens präst, som profet, och som rättvisans kung.
Vi får den i konfirmationen, men vi får också uppleva gång på gång under livet att vi behöver rusta oss för vårt uppdrag och vår kallelse. En del åker på retreat. Andra vandrar i skogen eller fjällen. Några lyssnar på tankar för dagen. Vad är det för poäng Anden har som driver Jesus ut i öknen?

Den erfarenhet jag själv har från retreater säger mig att det är friheten att bygga grundrelationen till Gud som det handlar om. En retreat ger möjlighet att frigöra sig från andra förpliktelser och att i gemenskap med Kristus ägna sig åt relationen till Kristus, till Gud, och att se på sitt liv ur den grundrelationen.

Jag har med mig Vänskapens ikon från Egypten. Det är abbot Minas från den egyptiska öknens kloster som vandrar med Jesu arm om sin axel. Just så ser retreaten ut. Att få känna att Gud finns här för mig, att få dela allt i förtroende, och få grunda sig i den vänskap som Gud erbjuder i Kristus.
Retreat är att få sola sig i Guds kärlek har någon sagt. Och det är sant att så kan det vara, men det är också sant att svåra tankar och känslor som en kanske inte riktigt känt igenom i grunden, kan komma fram.

Vi fortsätter i Markustexten:

2. Och han var i öknen i fyrtio dagar och sattes på prov av Satan.
Jag kommer från en kyrka som skrev bort Satan och djävulen ur dopritual och gudstjänstritual redan på 1700-talet i kraft av upplysningens tilltro till människans förnuft och att förnuftet skulle segra och besegra all vidskepelse och okunnighet. Det vi inte visste då, var att när detta ensamma ofta manliga förnuft gjordes till kung i eget majestät, då skars också kontakten av med mycket som är livsviktigt för oss.
Den som firat dopgudstjänst i de lutherska kyrkorna i Danmark och Norge vet att de före dopbekännelsen, trosbekännelsen, säger: Jag avsäger mig djävulen, och allt hans väsen och allt hans verk. Jag tror på Gud Fader allsmäktig….osv.

Kristna är inte manikéer. Det vill säga, vi tror inte att gott och ont, Gud och Satan, är jämbördiga krafter.
Gustaf Wingren lärde oss i Lund att tala om destruktionen, om att det onda kan förstöra Guds goda skapelse men inte själv skapa något. Ondskan är på det sättet alltid underordnad Guds kreativitet och skaparkraft. Men nog så inflytelserik intill ordlöshet när vi tänker på krigens och obarmhärtighetens offer i världen, och på de unga asylsökande som frestas att begå självmord i vårt land.
Jag skulle vilja säga att det är viktigt att möta det som står Gud emot, Guds motståndare, som Satan betyder, också inom en själv. Öknen och retreaten ger möjlighet till det, de är en tryggare plats att möta otryggheten.

Dag Hammarskjöld beskrev det så här den 24 februari 1957:
”Man når fram till att erkänna – och känna – arvsynden; ondskan mörka kontrapunkt som är i vårt väsen, ja av vårt väsen, ehuru ej vårt väsen.”
Vi kan se hur Hammarskjöld finslipar formuleringarna i att erkänna destruktionen som en makt att räkna med och att den finns inte bara runt omkring oss utan i oss, ehuru ej vårt väsen….

Min egen erfarenhet från retreater är att ondskan verkligen är förfärlig och förfärande, i oss och omkring oss, och att Kristus alltid är närvarande också här. I den öken vi lever våra liv är Satan aldrig ensam, utan det finns en som bjuder motstånd tillbaka med livskällans hela flöde, dag för dag, timme för timme och drar oss till sig. Utifrån men också inifrån.
Som Dag Hammarskjöld uttryckte det i broschyren till meditationsrummet i FN:
”Vi har alla ett centrum av stillhet, omgivet av tystnad.”
Det innersta hos människan är ett centrum av öppenhet, där Guds godhet kan flöda. Det rår inte Guds motståndare, Satan, på.

Låt oss fortsätta hos Markus.

3. Han levde bland de vilda djuren

En god vän till mig hade just kommit hem från Indien och när hon i telefonen skulle beskriva vad hon varit med om utbrast hon allra först: Och jag fick se en livs levande tiger! Mötet hade gjort intryck.

Jesus levde bland de vilda djuren, oklart vilka, men här ryms hela den tidiga kyrkans skapelseteologi. Det är inte skapelsen, naturen, de vilda djuren som är människans fiende. Det är något annat som står Guds kärlek emot. Tvärtom kan vi genom att träda i relation till och anförtro oss åt Guds skapelse uppleva stor tröst och livskraft. Det märks på Jesus att han har en kärleksfull blick inte bara på människor utan också på den övriga skapelsen. Liljorna på marken. Fåglarna som bygger bo. Sparven som faller till marken. Han har också en ovanlig förmåga att rida på en åsna som ingen hade ridit på förut. Tänk att han inte blev avkastad! Och här i dag lever han med de vilda djuren.
I dag behöver vi erövra vänskapen med den övriga skapelsen, den som gick förlorad när avförtrollningen av världen inträdde, då när förnuftet ensamt blev herre, och en hänsynslös exploatering av världens skapelse inträdde. En utveckling som idag hotar själva livet på jorden och många djurarter och den biologiska mångfalden.
Han levde bland de vilda djuren. För Gud är mångfald det normala. Vi behöver göra det till det normala också för oss. Kristus inte bara lever med de vilda djuren. Kristus kan också möta oss i djuren. Jean Paillard, dominikan som bodde här i Stockholm, skrev en bok om Kristus som djur i svensk litteratur. Och kanske har vi själva en erfarenhet av att den gudomliga kärleken kan möta oss i pilfinkens läte  och i taxens ögon, i kattens mjuka päls och i ekorren som tittar in på oss från fönsterblecket.
Ungdomar och unga människor har börjat att bli veganer. De går före och visar vägen till ett annat förhållande till djuren än att äta dem. Inte av romantiska skäl, utan på grundval av en analys av världsläget. Dels hur illa djuren mår i vårt sätt att industriellt vara med dem. Dels på grund av en analys av hur mycket odlingsyta en människa kan få per år om alla ska få äta sig mätta på jorden. Vid kyrkkaffet kan jag berätta mera om dessa 1700 kvadratmeter/år , om någon så önskar.

Så den sista satsen i Markustexten

4. Och änglarna betjänade honom
Min prästvigningsbiskop sa en gång: änglar är fattbara uttryck för Guds ofattbara omsorg. Om vi ska vara kyrka i världen och skapelsens präster, samhällets profeter, och rättvisans tjänare, då behöver vi bottna i nåden, som Lunds stift uttryckte det när Antje Jackelén var biskop där : ”Bottna i nåden, skapa i världen.” Vi är, också i öknen, omgivna av fattbara uttryck för Guds ofattbara omsorg.

Amen.

En glöd av medmänsklighet – QX-galan

Jag har just suttit och tittat på QX-galan och förundras över den kvalitet av medmänsklighet och omsorg blandad med humor och tårar som strömmat genom TV-rutan.

Detta bara skrivet som en eloge till dem som skapar ett sådant koncept. Det handlar också om en rörelse där medlemmarna är delaktiga och har ett ord med i laget, tillika med skickliga producenter. Det handlar om den härliga blandning av humor och sårbarhet som formar sig till solidaritet.

Oförglömligt: mamman till gaykillen som mördades i Orlando tillsammans med sin pojkvän. Själv hade han bildat en gay-straight-alliance på sin skola. Om det finns en himmel, och det tror jag, där alla offer för förintelse och förtryck uppstår tillsammans med den oskyldigt korsfäste som vi kallar Kristus, då tror jag att hela himlen gungar av glädje inför en sådan mammas vittnesbörd till sin son.

Det här bara skrivet helt kort för att uttrycka min stora tacksamhet och glädje över QX-galan och den medmänsklighet som får komma först.

Har du en möjlighet att se den i repris, gör så!

 

Anna Karin Hammar