Slutet på ett år är som att komma fram efter en lång resa. Den bilden fick jag en nyårsafton då jag hörde Pierre Aupy, katolsk präst i Lund vid den tiden, berätta om sin barndom i Frankrike. När familjen gjorde en bilresa hade de för vana att när de kommit fram till sitt resmål gå in i en kyrka och tända ett ljus som tack för att de kommit lyckligt fram.
Så står vi här alla och kan nu vara tacksamma för att vi kommit fram till detta årsskifte, hela den långa vägen genom 2018. Våra resdagar har sett olika ut. Kanske känner vi mitt i allt vi upplevt en tacksamhet för att vi får leva och bo med varandra här i Öregrund, som är så vackert året runt.
Det är lätt att känna oro och misströstan över situationen i världen just nu. Men det finns också mycket som inger hopp, saker att vara tacksam för. Jag vill därför berätta om tre ting som hänt under 2018 som jag är särskilt tacksam för.
Jag börjar längst bort. Indien har fått en ny lagstiftning där det nu är tillåtet med samkönade relationer. Indiens Högsta Domstol hade förhandlingar i flera veckor för att slutligen upphäva förbudet mot homosexuella relationer. Svenska kyrkan är faktiskt med på ett hörn. En bok om samkönad kärlek i hinduismen och buddhismen citerades under förhandlingarna. Boken är ett led i en satsning på hur HBTQ kan tolkas positivt i världens religioner, en satsning som har sin upprinnelse i Svenska kyrkan. Det är det första jag är tacksam för, att lagstiftningen för HBTQ i världen har blivit något lite bättre, åtminstone i Indien.
Det andra jag är tacksam för är den solidaritet som vi upplevde under bränderna i vårt land i somras. Först och främst alla människor i brandförsvaret och ortsbefolkningen i närområdena som gjorde fantastiska insatser. Men också alla andra i vårt land som hjälpte till och inte minst den internationella hjälp som vi fick från de polska brandmännen, de italienska och franska vattenbombplanen och annan hjälp. Jag känner stor tacksamhet för att vi fick så fantastisk hjälp till vårt land och att utgången blev begränsad i sina skadeverkningar.
Annars var det en sommar då vi på allvar började förstå vidden av de problem vi har på jorden. Sommarens katastroftorka för jordbruk och åkerbruk, vattnet som sinade också i Öregrund och den alldeles ovanliga sommar vi upplevde med björkens bruna blad på tok för tidigt.
Därför är min tredje tacksamhetssak att en femtonårig skolflicka, Greta Thunberg, började sin skolstrejk för klimatet efter sommaren. Som barnet i HC Andersens berättelse är hon den som avslöjar att kejsaren är naken. Och nakna, det är vi som säger att vi bryr oss om barn och samtidigt plundrar dem på deras framtid, om det gäller vårt land, och redan förorsakar mycket lidande för barn i familjer som blir klimatflyktingar, på olika platser på vår jord.
Vi kan inte både säga att vi älskar barn och beröva dem deras framtid.
Greta har rätt. Jag är tacksam för att jag får höra Gretas budskap och att det ännu finns möjlighet att göra ändringar i hur vi lever.
Så har vi kommit fram denna nyårsafton 2018. Låt oss dela vår tacksamhet för att vi kommit fram. Låt oss förlåta varandra och oss själva det som blev fel. Och som Skriften säger även inför år 2019: Herrens nåd är var morgon ny.
Anna Karin Hammar