Se mig i ögonen

En teologisk värdegrund i sex punkter i solidaritet med utsatta EU-medborgare/romer
Som kristenhet tror vi …
1. att varje människa är skapad till Guds avbild och bär spår av sin skapare. Detta gör att vi alltid vill möta de som tigger eller spelar musik för sitt uppehälle med respekt och värdighet. Vi hälsar alltid och håller fast vid att det är en medmänniska vi möter, som vi ser i ögonen och möter med en strävan efter ömsesidighet i mötet.

2. att Gud till sitt väsen är generositet och givande. Det tar vi fasta på genom att ge pengar i koppen till människor som ber oss. En del av oss ger oftare än andra. Att tigga är en nödåtgärd – de människor som tvingas till detta ser just nu inga andra möjligheter för sitt liv. Vi är dessutom övertygade om att inkomsterna i Sverige många gånger används inte enbart för det dagliga uppehället utan också för renoveringar och sociala insatser i hemlandet.

3. att Gud vill rättvisa och barmhärtiga samhällssystem. Därför stöder vi de utsatta EU-medborgarnas behov av legalt och varmt boende vid besök i Sverige, möjligheter till duschar och hygien och möjligheter för barn till skolgång och meningsfull sysselsättning. Vi samarbetar med glädje med kommuner i olika delar av landet för en effektiv omsorg om några av Europas mest utsatta grupper. Vi har också en strävan att erbjuda stöd till försäljning av tidningar och hantverk, som kan vara ett alternativ till att tigga.

4. att Gud har en särskild omsorg om barnen. Det vill vi leva ut genom ständigt lyfta fram frågan om barnens bästa. Barnen är sårbara och har själva inte valt de omständigheter de lever under. Därför ska barnens trygghet, hälsa eller möjlighet till skolgång i Sverige inte vara beroende av föräldrarnas legala status.

5. att Guds barmhärtighet är gränslös. Därför söker vi oss aktivt till de länder där utsattheten är som störst och stödjer svenska biståndsorganisationer i Rumänien och Bulgarien som arbetar för en långsiktig romsk inkludering i samhällskontraktet och en förändring av diskriminerande och rasistiska attityder. Vi samverkar även med lokala kyrkor och kommuniteter som inriktar sig på att förbättra de utsatta romernas situation i hemländerna. Självfallet ser vi med stor glädje på de ansträngningar som den svenska regeringen gör att stödja utvecklingen i Rumänien och Bulgarien genom särskilda överenskommelser och insatser.

6. att Gud aktivt verkar för att inkludera människor utanför systemen. Därför stödjer vi romsk representation på alla politiska nivåer inom Europeiska unionen. Den samlade erfarenheten av effektiva strategier för inkludering av fattiga och förtryckta romer i samhällskontraktet måste omfatta deras egen representation i politiska organ. Därför behöver en europeisk medborgarrättsrörelse för och med romerna i Europa stärkas och utvecklas. Romerna har inte fått någon kompensation eller upprättelse efter Förintelsen och det är en av orsakerna till att deras utsatta situation inte har kunnat avhjälpas i Europa, trots tusen år av romsk närvaro i Europa. Vi är som kyrkor och civilsamhälle övertygade om att vi står inför en historisk möjlighet att stärka romernas och de fattiga EU-medborgarnas ställning i Europa om vi tillsammans tar ansvar inom den Europeiska Unionen. Ett europeiskt ansvarstagande bygger den framtid och befäster de värderingar i Europa som vi tror är oundgängliga för ett gemensamt liv i frihet, värdighet och trygghet.

Författad av :

Anna Karin Hammar, präst i Svenska kyrkan
Emil Mattsson, Direktor på Göteborgs Räddningsmission

Hennes starka vingar bär

När jag fick högtidstala på Kyrkornas världsråd i Genève om vad jag hade för förhoppningar om Kyrkornas kvinnoårtionde, så uttryckte jag följande: jag hoppas att vi mot slutet av kvinnoårtiondet kommer att lika självklart tala om Gud som hon som han.

Många är har gått och jag sjunger fortfarande en överväldigande mängd psalmer där Gud tilltalas med han. Ibland hade det varit så enkelt att bara byta ut han mot du och vi hade fått ett mera personligt tilltal fritt från genusbestämning. Gud, om Gud är Gud, är mer än allt vad kvinna och man är och samtidigt inte mindre än kvinna, man, queer. Det hade varit så enkelt. Jag gladde mig i veckan åt att statsministern Stefan Löfven använde uttrycket hen. Det kommer från finskan och är ett generiskt pronomen som inkluderar både han och hon och vad mer är.

I går kväll var jag på en fest som för mig slutade i stor tragedi. Jag trodde att jag kom till ett fredat rum, men en text sjöngs från 88öresrevyn 1970 som på olika sätt uppmanade till våld mot kvinnor under anföringsropet Kärringar skall hållas kort. Texten visade att inte ens HasseåTages sammanhang var fria från våld. Att sjunga den på en fest år 2016 var just så chockerande som min reaktion visar. Så kom jag till Lunds domkyrka i dag och sjöng många han om Gud. Då mindes jag min önskan från Genèveåren och min analys av att nedvärderingen av kvinnor har en kulturell förutsättning i odlandet av en helt manlig gudsbild. Om det högsta goda i tillvaron ständigt utesluter kvinnlig benämning så kommer som ett brev på posten nedvärderingen av kvinnor och det kvinnliga. Det finns ett samband mellan vad vår kultur benämner som det högsta goda och kvinnoförtryck.

Förra söndagens kollektcirkulär författat av Gunilla Hallonsten benämnde Gud med både manligt och kvinnligt kön. Det upprör en del. För mig är det själva förutsättningen för att få vara på fest utan texter som Kärringar ska hållas kort. De psalmer i psalmboken som använder kvinnligt språk för Gud är oftast skrivna av Christina Lövestam men min egen översättning Hennes starka vingar bär talar om Anden som Gud och som hon. Det finns många som älskar den psalmen. Psalm 718.  Det är kanske ett tecken på en stor bristsjukdom i vår värld och i vår kyrka.

Varje torsdag klär sig människor över hela världen i svart för att uppmärksamma våldet mot kvinnor. Det är ett initiativ av Kyrkornas världsråd. Det är en viktig protest och den behöver kompletteras med ett språk som använder alla kön och bortom kön i tilltalet till den Gud som skapar universum och samtidigt bor i varje människas djup.

Hennes starka vingar bär. Må den psalmen fylla veckan som kommer och vi alla som läser detta ta avstånd från våldet mot kvinnor i hemmet, offentligheten, och i den kulturella livsluften. Vi har ett större arbete framför oss än vad vi kanske tror. Inte förrän handbokskritikerna förstått sambandet mellan språk och våld kan det bli någon ändring. Kanske har vi tagit så mycket för givet under en längre tid. Vi har fått en kvinna som ärkebiskop förvisso. Men inte förrän vi får en Gud som välsignar kvinnor och det kvinnliga i sin egen person får vi den kulturella impuls som kan leda till historiens första likabehandling i det offentliga rummet. Så tror jag och jag tror att Hennes starka vingar bär.

Anna Karin Hanmar

 

En ny mötesplats

Mycket har timat eller hänt under den senaste månaden. Skandalerna och de mediala kriserna har avlöst varandra. Det svenska samhällets beröringsskräck för religion i andra former än mera välkända har exponerats. Svåra avvägningar mellan feminism och mångkultur har kommit i förgrunden genom den så kallade handskakningsdebatten. Se här Mitt i allt detta har en ny mötesplats i religion och samhälle fötts. Det är den nationella konferensen samhälle & existens som sett dagens ljus. Den kommer att låta tala om sig än mer. Här står Malmö högskola och Svenska kyrkan i Malmö för ett gemensamt värdskap i gränssnittet av media, kultur, teologi, politik. Här bearbetades de svåra frågorna med tillgång till judisk, kristen och muslimsk praxis direkt från källorna och med den vetenskapliga, kritiska, blicken, med öppenhet för både kritik och självkritik.

Stina Ekblad och Etienne Glaser gjorde fantastiska insatser, liksom moderatorn Pernilla Glaser. Kyrkoherden i Malmö, Anders Ekhem, gladdes åt att hans initiativ bar sådan frukt redan första gången. Det finns en tradition av Interreligiöst samarbete i Malmö alltsedan den stora interreligiösa bönevakan för fred på Balkan hölls i Lunds domkyrka den 2 september 1993. Efter den gemensamma och genomgripande erfarenheten föddes ett nätverk för Vänskap och tolerans mellan människor av olika tro med träffpunkt Malmö. Det lever fortfarande. Sedan har Open Skåne kommit till, ett initiativ som nuvarande ärkebiskopen tog då hon var biskop i Lunds stift med idén att religion kan främja sammanhållningen i samhället. Antje Jackelén höll också ett lysande anförande vid konferensens inledning. De religiösa traditionerna har många starka företrädare i dag och Salahuddin Barakat från Islamakademin imponerade med sin genomtänkta syn på vad religion kan bidra med i samhället liksom rabbinen i Stockholms judiska församling, Ute Steyer. Den senare inte minst för sitt rika språk och en skarp kritisk blick.

Nära åttahundra människor hade hittat till denna konferens. Liksom föreläsaren, kulturjournalisten Per Svensson, fann de att religion och samhälle hör samman, men inte religion och stat. Som Per Svensson uttryckte det: att skilja religion och samhälle är som att försöka skilja ut träden från skogen.

Håll utkik efter nästa års version av samhälle & existens – en nationell konferens i korsvägen mellan politik, kultur, media och teologi.

 

Anna Karin Hammar