En glöd av medmänsklighet – QX-galan

Jag har just suttit och tittat på QX-galan och förundras över den kvalitet av medmänsklighet och omsorg blandad med humor och tårar som strömmat genom TV-rutan.

Detta bara skrivet som en eloge till dem som skapar ett sådant koncept. Det handlar också om en rörelse där medlemmarna är delaktiga och har ett ord med i laget, tillika med skickliga producenter. Det handlar om den härliga blandning av humor och sårbarhet som formar sig till solidaritet.

Oförglömligt: mamman till gaykillen som mördades i Orlando tillsammans med sin pojkvän. Själv hade han bildat en gay-straight-alliance på sin skola. Om det finns en himmel, och det tror jag, där alla offer för förintelse och förtryck uppstår tillsammans med den oskyldigt korsfäste som vi kallar Kristus, då tror jag att hela himlen gungar av glädje inför en sådan mammas vittnesbörd till sin son.

Det här bara skrivet helt kort för att uttrycka min stora tacksamhet och glädje över QX-galan och den medmänsklighet som får komma först.

Har du en möjlighet att se den i repris, gör så!

 

Anna Karin Hammar

Smaken av tingen inifrån

Vi har i veckan firat tjugoårsdagen av kärlekens första ögonkast mellan oss. Veckor av förberedelser och matlagning och bakning har kulminerat i en stor festdag, Martadagen, den 27 juli.

Det började med att solen lyste över oss när vi i en nedcabbad Saab kördes till morgonmässan i Öregrunds kyrka. Redan då började vänkretsen samlas och banden mellan oss många systrar i tro och solidaritet stärktes av att bryta brödet och dela vinet, för världen utgjutet.

Att fira en tjugoårig lesbisk kärlek tillsammans med välsignelse från kanske en av världens mest progressiva kyrkor är nåd. Vi tände våra förbönsljus i det smidda skepp som finns i Öregrunds kyrka med önskan om fred och kärlek i hela världen och med stor tacksamhet för vad tjugo års snirkliga vägar och stigar lett oss fram till.

Det finns anledning att önska HBTQ-personer i hela världen den frihet som vi upplever i Sverige. Ändå är minnet av Orlando och Nice inte långt borta och med minnena hoten mot vår frihet och en förvänd livssyn och gudstro. Som om Gud ville någonting annat än människors fulla frihet att vara sig själva. Ett träd prisar Gud bäst genom att vara ett träd. En människa prisar Gud bäst genom att i full utsträckning vara människa.

Jag är stolt präst i en kyrka som leds av en ärkebiskop och flera biskopar som vägrar att göra skillnad på människor. Som förstår att Gud är större än mänskligt revirtänkande. Det är gott att tillhöra en kyrka som bekänner att Gud är hela världens Gud. Rakt genom allt skär destruktionens livsförnekelse. Vi kan inte glömma krigsindustrin och girighetens osunda strukturer. Men Gud är större. Trons, hoppets och kärlekens Gud övervinner till slut allt.

I allt kan vi känna smaken av tingen inifrån. Vi vet med vår känslighet vad som är av Gud och inte. Gud själv har blivit människa och uppfyllt det mänskliga livet inifrån med sin överflödande generositet.

Mänsklig kärlek är en gudagåva. Vår tjugoåriga festdag avslutades helt oväntat med att himlen över Öregrund exploderade i ett fantastiskt fyrverkeri. Någon mer firade och hade av alla gäster önskat en fyrverkeripjäs som förgyllde också vår sommarnatt på Societetshusets trappa. Där satt vi på första parkett för ett fyrverkeri som fyllde himlen ovanför havet. Vi satt tillsammans vid randen av havet och himlen, vi alla barfotabarn i livet som erfarit och erfar att vi är så oändligt mycket mera älskade än vi någonsin kunde eller kan förstå.

Det kändes som om vi var med om vinundret i Kana, då Kristus överraskade med oändliga mängder av bröllopsglädje när vinet höll på att ta slut. Smaken av ett överflöd av älskande generositet. Jag tror att det finns en enda källa till denna kärlekens generositet i världen. Den förenar alla människor och allt levande med varandra. Gud är inte bara stor. Gud är så oändligt mycket större.

 

Anna Karin Hammar

 

 

Religionerna vs. HBTQ

I dag på Annandag Jul är det martyrernas stora dag. I den kristna kyrkan ihågkoms kristna bröder och systrar som ger sina liv för sin tro. Det är fler i dag än på mycket länge. I Irak, i Syrien, i olika länder i världen, dör människor av hatbrott för att de är kristna. Våldsverkarna har även andra grupper i sikte. Lika lite som att glömma de kristna som dör ska vi glömma att fler muslimer dödats av muslimer än någon annan grupp, även om de extremistiska grupperna Boko Haram och Daesch kanske inte förtjänar att kallas muslimer.

Även många HBTQ-personer dör för vem de är och inte för vad de har gjort. Här är hatbrotten också mycket oroande eftersom de ofta utförs med landets lagstiftning i ryggen. Därför vill jag denna Annandag Jul särskilt komma ihåg de muslimska länder som är gay-vänliga: Mali, Jordanien, Turkiet, Indonesien och Albanien. Särskilt Turkiet är intressant eftersom den vänliga inställningen till HBTQ-personer går tillbaka till det Ottomanska riket år 1858! Även Indonesien är spännande eftersom det är det största muslimska landet i världen och i Asien. Här finns ingen förföljelse av homosexuella till skillnad från grannländerna Singapore och Malaysia. Vad är skillnaden? Bland annat att Indonesien inte koloniserats av Storbritannien…

Snart kommer en viktig skrift att ges ut av Svenska kyrkan som ett resultat av en interreligiös dialog under Teologifestivalen på temat Human sexuality and Human dignity. Det är de abrahamitiska traditionerna judendom, kristendom och islam som redovisar sina resurser för att bejaka HBTQ med integritet och kontinuitet. En liknande satsning kommer att göras med dharma-traditionerna under det kommande året, dvs med buddhismen, hinduismen, sikhismen och jainismen.

Anna Karin Hammar