Kristen tro från A till Ö

A. Alla. Guds kärlek gäller alla utan undantag.

B. Bön. Hjärtats kommunikation med livets grund.

C. Centrum. Det finns ett centrum i varje människa som hjälper oss att skilja på viktigt och oviktigt, rätt och fel.

D. Du. Inför Guds blick blir vi alla till som ett du. Tillvarons innersta är personligt. 

E. Enkelhet. I kärlek till Guds skapelse behöver vi alla öva oss i enkelhet. Inför Gud behöver vi aldrig krångla till det.

F. Fan. Motståndaren mot Guds goda vilja med jorden. Destruktionen.

G. Godhet. Att tro på Gud är att tro att godhet är tillvarons innersta.

H. Humor. Den som kan skratta åt sig själv kan vara lärjunge till Jesus Kristus.

I. Inuti. Inom dig bor en kärlek större än du kan ana.

J. Jorden. Guds kärleksgåva genom evolution och nu i mänsklighetens händer.

K. Kärlek. Störst av allt är kärleken.

L. Lovsång. Människan är skapad att lovsjunga Gud tillsammans med hela Skapelsen.

M. Mamma. Jag är hos dig min Gud som babyn hos sin mamma.

N. Nytt. Se, jag gör allting nytt. 

O. Oro. Mitt hjärta är oroligt till dess det finner vila hos dig, Gud.

P. Protest. Den som älskar jorden protesterar mot allt missbruk.

Q. Qumran. Plats där Dödahavsrullarna hittades och bibelns texter fick stor trovärdighet.

R. Röd. Färgen för den heliga Anden och för deras blod som dött för sin tro, martyrerna.

S. Sanningen. Sanningen ska göra er fria, säger Jesus.

T. Tio Guds bud. Levnadsregler som befriar.

U. Undervisning. En av församlingens grundläggande uppgifter jämte gudstjänst, att utöva diakoni och mission.

V. Vilja. Låt din vilja ske, på jorden såsom i himmelen. 

X. Första bokstaven för Kristus på grekiska, som Nya testamentet är skrivet på.

Y. Yta. Det är inte alltid du kan ana djupet hos en människa om du bara stannar vid ytan.

Z. Zebra. Det är mångas erfarenhet att sorgen är randig. Den kommer och går, olika starkt.

Å. Åminnelse. Kraftfullt ord för att minnas Jesu liv, död och uppståndelse så starkt att det blir som om det skedde nu. 

Ä. Ärlig. Nyckel till äkta dialog med Gud och människor.

Ö. Överraskning. Gud är överraskningarnas Gud.

om du vill ha en pdf med Kristen tro från A till Ö så skriv till pastorhammar@gmail.com

Anna Karin Hammar

Guds födelse

Det mörknar omkring oss. Krigen, klimathotet, förnedring av människor och djur fyller våra flöden av nyheter och information. Vi har också personliga bördor att bära. Rakt in i denna verklighet når oss berättelsen om barnet som föds i Betlehem. Barnet som allt julfirande egentligen kretsar kring. I julpsalmerna sjunger vi om Guds födelse i Betlehem. Den som skapat och skapar allt och som är större än universum väljer att låta sig födas som människa i Betlehem. 

Vad betyder det?

Det betyder att Gud själv är nära i varje barn. 

Att universums Skapare väljer att göra sig känd som ett sårbart barn i behov av omsorg, värme och föda. Gud visar sig inte som härskare som flyttar folk än hit än dit eller dräper dem med hjälp av vapenmakt. Gud söker oss i vårt allra innersta, i vårt hjärta, och väcker vår tillit till livet. Gud vill bygga med kärlekens band över jorden, familjer, vänner, församlingar, byar, samhällen och städer. I allt detta bor tilliten, eller som kyrkans språk säger, tron på Gud. Det barn som föds i Betlehem är Guds sätt att möta sin älskade mänsklighet. Med tillit till att vi kan ta hand om livet och varandra. Med tillit till vår spontana omsorg att ta barnet upp i famnen och ge det värme och skydd. Guds  julbudskap till oss är att Gud behöver oss och vill vara nära oss.

Det betyder att Gud blir kropp.

Universums mysterium uppenbarar sig i ett barns som föds och i ett bröd som bryts. Gud blir kropp i Betlehem och fyller varje cell i våra kroppar med sin närvaro. Guds närvaro i all materia får ett ansikte i Jesus Kristus. Ansiktet är kroppens kanske främsta gåva, som gör oss kända för varandra och oss själva. I brödet som bryts i nattvardens måltid får vi ta emot den Gud som blir kropp i våra händer. Våra händer kupas kring det sköra stycket bröd eller oblat i vår hand. Vår hand blir till krubbans bädd som ger Gud ett hem i vår värld. Gud vill inget hellre än att bo hos oss, i oss, och fylla oss med den gudomliga kärlek som skänker liv åt hela universum och åt vår blåa skimrande planet i universum. Gud blir kropp i våra händer och fyller oss med sin skapande, lekfulla, livgivande kärlek. Guds julbudskap till oss är att Gud själv blir kropp i Betlehem och att våra unga eller slitna kroppar är en älskad kropp i ljuset av Guds födelse i Betlehem. Våra kroppar bär på gudomlig närvaro och ingen omsorg är för liten, ingen vördnad förgäves.

Det betyder att Gud blir utsatt.

Det fanns inte rum för dem i härbärget. Det fanns inga fina hotellrum. Stallet med åsna och oxe blir Guds första hem som människa på jorden. Det betyder att Gud känner varje jordgolv, att ingen lägenhet är för enkel för att vara Guds hem. Det betyder att Gud har solidariserat sig med alla utsatta och marginaliserade. Med den som inte är i händelsernas centrum. Eller är det så att Gud har förändrat händelsernas centrum? Att det nu är i marginalen, hos den som är utsatt och utan inflytande som Guds kärleks låga brinner som klarast? Är det svårt för dig att finna Gud? Sök då hos den som lever i utanförskap, i sparven som faller till marken, i torsken som förtvinar. Gud är utsatt och kallar på dig att sträcka på dig, att ge den omsorg och vördnad du kan åt allt liv. 

Guds födelse i Betlehem är en verklig anledning att önska varandra

God Jul!

(Publicerad i Pastoratsbladet för Roslagens norra pastorat)

Anna Karin Hammar

Tidsvarning i kyrkomötet

Jag föreslår Bön och kommunikation med Gud som tema för ett framtida tematiskt kyrkomöte.

I min motion om bönen (2019:45) motiverar jag temat på följande sätt: ” Gud är alla relationers källa. I begynnelsen var gemenskapen hos Gud och allt liv steg fram därur. Den kristna kyrkan talar om Gud som Treenig, dvs Gud är gemenskap, relation, kommunikation. Att be är att delta i kommunikationen med universums hjärta, med Gud själv.”

Gud som älskar fram världen och vill hela och läka den kallar på oss att vara med i denna skapande läkedomsprocess.

Vi lever i svåra tider på vår jord. Fattigdom och klimatkris drabbar de minst välbeställda mest. Det gäller över hela jorden. Nyauktoritära ledarskap utnyttjar människors rädsla för att rasera tilliten mellan människor. I vårt eget land är ett parti med nazistiska rötter och med vad jag tror många smygnazister i ledande ställningar på väg att lura skjortan av svenska folket. Ingen skugga över enskilda personer som gör sitt bästa, men låt oss inte vara enfaldiga. Partiets ledarskap är och förblir sprunget ur ett rasistiskt och nazistiskt ledarskap. Och många människor i vårt land faller för locktonerna.

Då behöver den kristna kyrkan vara rotad i bön. I bön sköljer människan sina grumliga ögon för att se klart. I bön förnyas vårt sinne så att vi vill det Gud vill och älskar det Gud älskar. Det innebär att också älska våra fiender och mänsklighetens fiender. Det är ingenting som vi människor har så lätt för. Bara genom att vara rotade i all kärleks källa, i Treenig Gud, och i vänskap med Jesus Kristus kan vi få den klarsyn som tar ett tydligt avstånd mot all orätt och som är beredd att visa omsorg också om den som kommit i motsatsställning till Guds goda vilja med mänskligheten och skapelsen.

Jag föreslår ett tematiskt kyrkomöte om bön och kommunikation med Gud för att vi lever i så svåra tider att vi måste med hela vår varelse rota oss själva i Guds goda närvaro i världen. Det är kanske längesen vi nämnde djävulens namn i kyrkomötet, men splittraren, diabolos, skär sönder människors tillit till varandra och ställer grupp mot grupp, vi mot dom, människan mot den övriga skapelsen. Som kyrka måste vi vara rustade att inte låta oss förföras. Den rustningens viktigaste beståndsdel heter bön. 

Min önskan är att ett tematiskt kyrkomöte i framtiden kommer att ha bön som tema.

Anna Karin Hammar

3

Kan offer vara skyldiga?

Det drar ihop sig till Nobelfestligheter. Alla pristagare är utsedda. Svenska Akademien har genom att välja som litteraturpristagare Peter Handke utsett någon som om inte förnekat så åtminstone relativiserat folkmordet i Srebrenica. Självfallet borde han inte ha utsetts om litteraturkritiker också eftersträvar känslighet inför människors lidanden.

När jag går till min egen historia möter ett liknande problem inför reformatorn Martin Luther. Av de oändliga hyllmeter som Martin Luther skrivit finns det en bok som alla lutherska kyrkor tar avstånd från i dag, nämligen den om judarna och deras lögner (1543). Den citerades nästan ordagrant av Adolf Hitler i Mein Kampf. Mycket annat som Martin Luther har skrivit är bra och det vill vi förstås fortsätta att läsa, till exempel skriften om en kristen människas frihet. Men hade det varit rätt att ge Martin Luther ett prestigefyllt pris för sin litterära produktion? Jag tror inte det men det är kanske ett enklare val än i fallet Handke.

Jag var under Bosnienkriget på besök hos religionsministern i Serbien. Det uttalade föraktet för muslimer gick inte att ta miste på. När jag kom hem startade jag Kvinnor i svart mot kriget i Bosnien och fd Jugoslavien. Vi demonstrerade svartklädda och i tystnad på ett torg i Lund, varje vecka. Många bosniska flyktingar slöt upp. Vi lärde känna varandra och vi läste på om konfliktens och regionens historia. Då upptäckte vi det offerkomplex som bars av många i Serbien efter stora lidanden under Andra världskriget. I en psykologisk position av offerskap är det svårt att se sig själv som förövare. Jag tror att Peter Handke har gått rakt in i detta offerkomplex och fått svårt med urskiljningen. Hur den enskilda människans offerkomplex blir en byggsten i en nations maktpolitik är självfallet en mera komplicerad process än vad jag kan utforska här, men jag uppfattar att det finns ett nära samband.

Jag har efter kriget i Bosnien varit i Srebrenica och ropat till Gud med den klagosång som lätt infinner sig på platsen för ett folkmord. Min bosniska muslimska väninna bad om hela världens fred. Och kanske är det bara så som vi gör både litteraturen och mänskligheten rättvisa – i en förtvivlans hoppfyllda bön för hela världens fred. I medvetenhet om att vi alla har kapacitet att vara både offer och förövare. Den medvetenheten kan frigöra till handling och i bästa fall lösa en del konflikter. Men om den hjälper de ansvariga inför Nobelfestligheterna det vet jag inte.

Anna Karin Hammar

Jag protesterar

Det är höst både i årstid och politik. Mörkret sänker sig tidigt och innesluter oss i ett ogenomskinligt töcken.

Den turkiska invasionen i Syrien hotar att döda och fördriva både kurder och andra minoriteter som sökt skydd hos dem, som till exempel yazidierna, som själva varit utsatta för folkmord.

Jag protesterar med den röst jag har mot den starkes rätt som alltmer kommit att ersätta folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Det är en fruktansvärt patriarkal maktordning som hotar världen på ett grundläggande plan och som gör oss oförmögna att med full kraft ta oss an de gemensamma hoten mot Skapelsen.

Denna maktordning drabbar nu kurderna, men också de lidande människorna i Jemen, de alltmer tillbakaträngda palestinierna och de i Europa hotade judarna.

I dag har vi också fått veta att Sara Danius har gått ur tiden. Hon visade i en svår tid vad som var snille och smak och med henne protesterade mängder av kvinnor och män mot patriarkatets lynniga övergrepp.

Må vi alla, med eller utan knytblus, protestera mot övergreppen och hålla fast vid folkrätt och mänskliga rättigheter som den enda maktordningen med legitimitet.

Det är med förbön för riksdag och regering, EU och FNs säkerhetsråd som jag hoppas att morgondagen ska se annorlunda ut.

Anna Karin Hammar

Tal på nationaldagen

Tal på nationaldagen i Öregrund

Anna Karin Hammar

6 juni 2019

Det är i sommar trehundra år sedan som öregrundsborna och gräsöborna kände av det vi kallar rysshärjningarna.

Hur ska vi se på vår historia en sådan här dag?

Sverige hade elva krig efter rysshärjningarna som drabbade Öregrund och Gräsö men i åtminstone tvåhundra år har Sverige haft fred på svensk mark.

Jag skulle vilja föreslå att vi såg på de senaste tvåhundra åren som en fantastisk gåva av mycket fred mellan människor men också som tvåhundra år av människans krigföring med naturen, en krigföring som också det fredliga Öregrund varit inbegripen i.

Vad består  denna krigföring med naturen i?

Sammanfattande kan vi säga att många ingrepp har gjorts av människan med positiva intentioner men som haft en mängd också negativa konsekvenser.

Vi har dikat ut och förstört våtmarker.

Vi har släppt ut konstgödsel i Östersjön.

Vi går hårdare åt våra arter med bättre redskap.

Vi har bilarna och utsläppen. 

Vi låter slåttermark och betesmark minska.

Kronhjorten är allvarligt hotad liksom torsken. Och många livsviktiga insekter.

Det sägs att vi lever i den sjätte massutrotningen. Vi har förändrat livsmiljöerna på ett sätt som inte skett på miljontals år.

Människan påverkar Skapelsen så mycket nu att det kan vara livsfarligt för oss själva som art. 

Vad krävs av människan i denna situation.

Jag skulle vilja peka på tre saker som berör vårt medborgarskap.

För det första:

Vi är medborgare inte enbart tillsammans med andra människor utan med allt som växer och lever. Med mandelblomman och med gråsparven, med torsken i havet och fåren på markerna. Med skogens träd och med åkrarnas sådd.

Vi måste vidga vårt medborgarskap till att omfatta även allt annat som lever och bejaka vårt beroende av varandra. Anders Mats Oskar som levde på Gräsö brukade säga: tre arbetsgivare har jag haft: havet, skogen och åkern. Vi måste i dag sluta fred med dem alla.

För det andra.:

Vi behöver växa upp. Vi behöver ta vårt ansvar för jorden.

Vi behöver ta in att vi är medborgare, inte bara undersåtar. Vi har ansvar och beslutsmakt.

Om forskarna säger att vi har högst tio år på oss att förändra situationen för klimatet, så att det inte går helt överstyr, då måste vi mogna som människor, ta vårt ansvar. 

I allt som sker med klimatet har människor det avgörande ansvaret. Jordsystemforskare och geologer har gett den tidsperiod vi lever i ett särskilt namn för att människans påverkan är så stor. Antropocenen. Människans tidsålder. Då vi påverkar jorden så mycket att vi förändrar betingelserna för att leva. Förr har människan anpassat sig till livsvillkoren. Nu har människan påverkat livsvillkoren så mycket att de riskerar att slå tillbaka mot oss på ett sätt som blir väldigt svårt att leva under. 

Vad krävs då av oss? Att vi växer upp och tar ansvar i ödmjukhet inför de gränser som ett bra liv på jorden förutsätter. Kan vi det? Kan vi bli ansvarsfulla medborgare på jorden?

Det tredje jag vill lyfta fram är glädjen. 

Det som är skönt och vackert gör oss glada. Låt oss ta vara på det i vårt vackra Öregrund och Gräsö, i vårt sköna norra Roslagen.

Glädjen är den energikick som ger kraft åt vår förmåga att skydda jorden från oss själva och varandra och glädjen hjälper oss att få tag i den frihet som en människa kan känna och erfara. Frihet att älska och tjäna. Fri att vara en jordad människa med fötterna på jorden och rymd och horisonter från himlen.

Medborgare också i Glädjen.

Låt oss utbringa ett fyrfaldigt leve för Sverige, för Öregrund och Gräsö: och för att vi ännu kan ta chansen att gå in i många hundra år av mera fred med jorden, naturen och allt som lever.

Länge Leve Sverige, Öregrund och Gräsö:

Hurra, hurra, hurra, hurra.

Earth Rights

Today I visited the Sigtuna Foundation and its Conference on Earth Rights. In a panel I was invited to name resources in Christian tradition for the recognition of the Rights of Nature. It was a great subject to develop.

I made three points:

First of all, the disenchantment of the World with Modernity never reached the cosmic Liturgy of praising the Creator with all of Creation and groaning with all of Creation. Groaning together and praising God together unites all that exists in bonds of affection, solidarity and love. See the prayer book of Jesus, Psalm 148.

Second, the notion Creation itself carries much hope for the recognition of Earth Rights. The theological notion Creation embraces all of creation, humans, animals, plants, rivers and mountains, all that exists, with God, present in the sparrow that falls to the ground as well as in the bird’s nest. Creation is inclusive, and unites all of Creation while terms like nature and environment presupposes a dichotomy between humans and the rest of Creation. This dualistic mindset is avoided in the term Creation. Human Rights and the Rights of Nature flow easily from the notion of Creation and the inherent and divine value and dignity of all that exists.

Thirdly, Holy Communion. Reveal to us the Mystery of your table. One bread and one Humanity. Reveal to us the Mystery of your baptism. One water and one Communion of Life. Life perceived as Holy Communion invites us to recognize both Human Rights and Earth Rights. We belong to One Holy Communion. We are interconnected and entangled, we belong together in this Holy Communion.

May God of Cosmos Grant us wisdom to care for the fragile, strong and precious Earth community.

Anna Karin Hammar

Update May 18, 2019

Please add your name to the appeal to the UN for the rights of Nature

https://www.rightsofmotherearth.com

Funderingar


Det första som jag oroar mig för är ekonomin. Inte så mycket pensionen som vår gemensamma ekonomi på jorden. Ekonomi betyder ju att bry sig om goda regler för hushållning, att vårda vårt gemensamma hem. Det är uppenbart för alltfler att den tillväxt- och marknadsekonomi som styr för närvarande inte är ekologiskt eller socialt hållbar. Det finns också många som försöker att visa vägen för en sundare ekonomi. Peter Söderbaum skrev tidigt en bok om miljöekonomi. Just i veckan började jag att läsa en spännande bok för dem som vill tänka ekonomiskt i det tjugoförsta århundradet. En bok av ekonomen mm i Oxford, Kate Raworth, som har lanserat begreppet doughnut economics (en amerikansk donut med hål i mitten). Den inre cirkeln symboliserar de sociala gränserna för människors välbefinnande. Den yttre cirkeln symboliserar de planetära gränserna. Inga får överskridas av ekonomin om den ska kunna hjälpa oss att rädda jorden för nuvarande och kommande generationer. Låter självklart och enkelt. Men hur kommer vi dit? Verkar inte finnas så mycket plats i Januariavtalet (JA) för sådana tankar, men varför skulle det vara omöjligt att de fyra partierna som ingått JA också säger ja till att förutsättningslöst sätta sig på skolbänken för vår skull?

Det andra jag oroar mig för är den politiska debatten om Palestinakonflikten. Ja, så heter konflikten, i det område som i dag är Israel och Palestina, på folkrättsspråk. Det är tydligt att det pågår en politisk kampanj för att svärta ned BDS-rörelsen, för att motsätta sig ickevåldshandlingar mot den stat som håller ett helt folk fånget och undertryckt. Det kommer inte att lyckas i längden, men kortsiktigt går det att vinna retoriska segrar. Med Adaktusson i riksdagen drivs denna linje in absurdum, men Adaktusson är inte ensam. Liberalernas utspel om att flytta Sveriges ambassad i Tel Aviv är visserligen ett spel för gallerierna, men det är utmärkande för det retoriska klimatet.

Jag menar att vi som motsätter oss ockupation, blockad och apartheid måste finna trovärdiga sätt att stå upp för detta. Vi behöver blåhålla på folkrätten också i tider av mycket autokratiska styren.

Det tredje som jag oroar mig för är antisemitismen i Sverige och Europa. Det är ofattbart att den kan vara på tillväxt igen, men alla vederhäftiga källor tyder på detta. Svenska kyrkan och Katolska kyrkan i Sverige tar nu sitt ansvar med en konferens om antijudisk kyrkokonst. Hur ska kyrkorna hantera ett sådant arv? Det är ju uppenbart att det antijudiska många gånger gjort det lättare för det antisemitiska att slå rot. Det är därför glädjande att konferensen samarrangeras också med Judiska Centralrådet och Samarbetsrådet för judar och kristna. Strategierna måste växa fram tillsammans med de direkt berörda av antisemitismens fasor.

Så gläder jag mig åt att Greta Thunberg har slitit ut sitt första plakat Skolstrejk för klimatet. Må det andra plakatet bäras med samma självklara, rättframma förmåga att kommunicera allvar.

Att ta människor på allvar är en bra början att kommunicera svåra saker.

En ny god vecka önskas er alla!

Anna Karin Hammar

Nyårsafton 2018


Slutet på ett år är som att komma fram efter en lång resa. Den bilden fick jag en nyårsafton då jag hörde Pierre Aupy, katolsk präst i Lund vid den tiden, berätta om sin barndom i Frankrike. När familjen gjorde en bilresa hade de för vana att när de kommit fram till sitt resmål gå in i en kyrka och tända ett ljus som tack för att de kommit lyckligt fram.

Så står vi här alla och kan nu vara tacksamma för att vi kommit fram till detta årsskifte, hela den långa vägen genom 2018. Våra resdagar har sett olika ut. Kanske känner vi mitt i allt vi upplevt en tacksamhet för att vi får leva och bo med varandra här i Öregrund, som är så vackert året runt.

Det är lätt att känna oro och misströstan över situationen i världen just nu. Men det finns också mycket som inger hopp, saker att vara tacksam för. Jag vill därför berätta om tre ting som hänt under 2018 som jag är särskilt tacksam för.

Jag börjar längst bort. Indien har fått en ny lagstiftning där det nu är tillåtet med samkönade relationer. Indiens Högsta Domstol hade förhandlingar i flera veckor för att slutligen upphäva förbudet mot homosexuella relationer. Svenska kyrkan är faktiskt med på ett hörn. En bok om samkönad kärlek i hinduismen och buddhismen citerades under förhandlingarna. Boken är ett led i en satsning på hur HBTQ kan tolkas positivt i världens religioner, en satsning som har sin upprinnelse i Svenska kyrkan. Det är det första jag är tacksam för, att lagstiftningen för HBTQ i världen har blivit något lite bättre, åtminstone i Indien.

Det andra jag är tacksam för är den solidaritet som vi upplevde under bränderna i vårt land i somras. Först och främst alla människor i brandförsvaret och ortsbefolkningen i närområdena som gjorde fantastiska insatser. Men också alla andra i vårt land som hjälpte till och inte minst den internationella hjälp som vi fick från de polska brandmännen, de italienska och franska vattenbombplanen och annan hjälp. Jag känner stor tacksamhet för att vi fick så fantastisk hjälp till vårt land och att utgången blev begränsad i sina skadeverkningar.

Annars var det en sommar då vi på allvar började förstå vidden av de problem vi har på jorden. Sommarens katastroftorka för jordbruk och åkerbruk, vattnet som sinade också i Öregrund och den alldeles ovanliga sommar vi upplevde med björkens bruna blad på tok för tidigt.

Därför är min tredje tacksamhetssak att en femtonårig skolflicka, Greta Thunberg, började sin skolstrejk för klimatet efter sommaren. Som barnet i HC Andersens berättelse är hon den som avslöjar att kejsaren är naken. Och nakna, det är vi som säger att vi bryr oss om barn och samtidigt plundrar dem på deras framtid, om det gäller vårt land, och redan förorsakar mycket lidande för barn i familjer som blir klimatflyktingar, på olika platser på vår jord.

Vi kan inte både säga att vi älskar barn och beröva dem deras framtid.

Greta har rätt. Jag är tacksam för att jag får höra Gretas budskap och att det ännu finns möjlighet att göra ändringar i hur vi  lever.

Så har vi kommit fram denna nyårsafton 2018. Låt oss dela vår tacksamhet för att vi kommit fram. Låt oss förlåta varandra och oss själva det som blev fel. Och som Skriften säger även inför år 2019: Herrens nåd är var morgon ny. 

Anna Karin Hammar

Merry Christmas

This is the night when Jesus Christ was born to the world. The wisest of Bethlehem midwifes helped Mary to deliver the firstborn of Creation to the stable and the community of Mary, Josef and the donkey, and maybe some other animals and one little girl, keen to help and do what was best for the new baby and the new mother.

When the God of Universe becomes the child of Mary, Cosmos is exploding with joy and the angels sing so loud that the shepherds of Beit Sahour can hear and understand.

The world has received a new center. What ever you do to one of these children, you do to me. What is good for children is good for the world. So the Universe explodes in a self revelation of what really matters in life. Care for the vulnerable child among us and within us.

What gifts can we give to the children today?

The children I know are not only looking for presents, they are looking for us to stop doing things. So that they can enjoy the Earth when they are old. They expect us to do away with all fossile dependency, to do away with the murderous arms industry, to do away with at least half of our shopping list.

Start enjoying the community of the world’s children in simplicity in life style, in richness of friendship with humans and animals, in abundance of love and care, justice and Peace.

So let us celebrate this Holy Night.

Anna Karin Hammar